Arkiv

Här finns information om aktiviteter vi har haft och information om olika events. Sedan 2015 lägger vi ut liknande information på vår blogg istället.

Barnhemsbarn på besök i Sverige.

Beatrice utanfor scoutstuga

Beatrice utanfor scoutstuga

Beatrice är en av de första som kom till barnhemmet när Jacinta startade det. Beatrice är nu 21 år, har läst på gymnasiet och arbetat i en familj i Nairobi. Där har hon tagit hand om barnen, matlagning och tvättning mm. Hon är nu på besök i Sverige. Jag hade glädjen att träffa henne och vi pratade om allt mellan himmel och jord. Det är så härligt att kunna behålla kontakten och prata om det som är viktigt i livet. Det var fyra år sedan jag var volontär på barnhemmet. Jag upplevde att Beatrice och jag fick bra kontakt då och även då avhandlade livets glädjeämnen och svårigheter.

En dag följde Beatrice med mig till skolan som jag arbetar på. Hon var med på en engelsklektion och fick hjälpa treor och en svensklektion där fyrorna försökte lära henne några ord. Det som gjorde mycket intryck på mig och eleverna var när hon berättade om sitt liv för fyrorna och sjuorna. De satt tysta och lyssnade intensivt. Beatrice var mycket duktig på att känna av vad hon skulle berätta efter att hon förhört sig med mig om vad som passade. Skulle hon berätta om ”det där riktigt jobbiga” för fyrorna, de är ju ganska unga? Vi avstod från det vilket var bra. Däremot berättade hon om att hon är föräldralös och hur hennes mamma dog, när hon kom till barnhemmet och hur det var.

Senare samma dag berättade hon sin historia för sjuorna och flera grät. Hon berättade om det hemska från sin barndom, hur hennes släktingar behandlat henne och hennes syster, att hon och lillebror kom till barnhemmet men inte hennes syster som började arbeta. Efteråt pratade jag med några tjejer som inte kunde släppa det de hade hört. De förstod inte hur någon kunde bli så utsatt av andra. Samtidigt såg de att Beatrice nu mår bra och har en ljus framtid. Beatrice betonade att hon arbetat hårt i skolan och att det är viktigt. Eleverna fick perspektiv på livet och hur de själva lever. Beatrice pratade kort med en flicka som grät mycket. Några dagar efter träffade jag den flickan och hon sa att hon och en annan hade varit vakna på natten, tänkt och varit ledsna. Hon hade pratat med sin mamma. En flicka sa till och med att hon ska ändra sig. Jag antar att hon menar hur hon är mot sina föräldrar, uppskatta dem mer mm.

Stort tack till Beatrice som delade med sig av sitt liv och gav positiva tankar om livet till eleverna!

Carin Stern

En lyckad inspirationsfest!

Stort tack till alla som gjorde inspirationsfesten så lyckad. Styrelse, aktivgrupp, Jacinta, Sabine, fd volontärer och andra som stöttat barnhemmet på olika sätt samlades i Hjärup för att prata om vad vi kan göra för barnhemmet. Aktivgruppen ville ha tips och idéer och vi pratade om vad som är viktigt för en volontär att tänka på, vilka krav som kan ställas på en volontär och så diskuterade vi bra sätt att samla in mer pengar till barnhemmet. Det gav verkligen inspiration! Det var fint att träffa alla som bryr sig så mycket om barnen och personalen på Phyllis Memorial Children’s Home. Dessutom samlades totalt 1800 kr in som sätts in på 90-kontot. Tack än en gång!

Nedan följer lite bilder från evenemanget.

Den magnifika tårtan.

Den magnifika tårtan.

Mona Lisa och två killar med håret på sned

Mona Lisa och två killar med håret på sned

Tre glada tjejer och en mikrovågsugn

Tre glada tjejer och en mikrovågsugn

Sabine och Jacinta

Sabine och Jacinta

Andra sidan bordet

Andra sidan bordet

En extra glad person längst till höger.

Hälsningar Aktivgruppen genom Carin Stern


[Brev 8] Kenyanska valet

Lördag

Folket har gjort sitt val!

Jag väcktes i natt av skrik och jubel. Valet var klart! Jacinta och några till satte i gång att dansa och jubla. Runt kl fyra i natt gick telefonerna varma. Vadå mitt i natten?! Nu ska vi fira! Utomhus har det varit stort firande. Kenyanerna firar, dansar och jublar!

Folket har vunnit.

Hela tiden är TVn på och det visas bilder på jublande, sjungande och dansande människor. Vid elvatiden kom skolbussen med de stora barnen och aunties och en av lärarna. De ville in till Nakuru och fira med alla andra. En efter en gick de av bussen och alla kramades och glädjen var stor.

Jag frågade aunties Sara:
– Are you happy? – Yes!
– How happy? – Crazy happy!

Nu är vi i Nakuru och alla ska äta lunch ute för att fira. Det blir pommes frites och korv och läsk.

Naturligtvis är TVn på med höööög ljudvolym. Det är en väntan nu på IEBC, Independent Electoral Bord of Comission, formellt ska säga att Kenyatta är Kenyas president. Nu sade de just att de kan ta ytterligare två timmar och folk här uttrycker sin otålighet. Hela tiden upprepas att det ska fortsätta att vara lugnt och fredligt i landet. Tålamod.

De som är lyckliga ska visa mognad i hur de uttrycker sin glädje, dvs inte provocera andra på något sätt. De som är besvikna ska undvika att ta till olagligt aktioner. Ofta upprepas att det kenyanska folket har gjort sitt val och vi vill visa mognad att vi kan fortsätta fredligt. ” grattis Kenyas folk för att ni behåller freden”.

Grafiti och T- shirts: peace. PEACE for the Kenyan people.

Många affärer och verksamheter har varit stängda. Det upprepas gång på gång att ” fira fredligt under helgen och på måndag ska alla återgå till arbete som vanligt”. Det läses också ofta folks kommentarer som skickas in; ”vinna eller förlora; låt oss behålla freden.” TVn visar ett fullsatt Catholic University i Nairobi. Runt om i landet väntar miljontals människor på IEBC s uttalande. Än så länge inget om att det är oroligheter någonstans.

ALLA sitter som på nålar. Och väntar…och väntar…och väntar…

Sabine

[Brev 7] Kenyanska valet

Fredag kväll

Olika nyheter kommer från olika håll. TVn står på hela tiden och det pratas och räknas, pratas och räknas och det rapporteras ständigt område efter område med respektive siffror för de olika kandidaterna. Enormt många människor är involverade i detta valet. I Nakuru har vi sett en hel del människor med västar som det står ” valobservatör” på. Läget är helt klart lugnt i vårt område men folk är trötta på att vänta och vänta och vänta.

Just nu är vi i Jacintas hus ( eller som hon säger, vårt hus ). Tidigare har vi såklart bott på Phyllis, det är där vi är hemma men vad har det inneburit? Förutom det härliga att vara med barnen och aunties och uncles, har det inneburit nästat dygnet runt arbete för Jacinta. Alla möjliga vill träffa henne och de vet att de måste komma tidigt på morgonen eller efter det blivit mörkt för att hon säkert ska vara hemma. Dvs full rulle dygnet runt.

Nu äntligen är huset tillräckligt klart för att bo i även om det är en del kvar att göra. Våra aunties hade ställt hit två sängar och bäddat och det var en fin känsla att komma hit. Idag finns här även soffor i vardagsrummet. Det var här alla från Phyllis bodde 3 dygn kring valdagen. ( förutom Gige som ansvarar för djuren och en vakt.) Det har varit lugnare att bo här jämfört med Phyllis och samtidigt har vi haft flera gäster här dag och natt.

Flera av våra stora barn har varit här och pojkarna har haft en del sysslor och de har trivts med att sova här. Klart att Jacintas släktingar har hittat hit. I morse kom två av hennes kusiner hit och vår busschaufförs fru. En av kusinerna är kvar och några till och det ser ut som det ska bli valvaka här i natt, de vägrar somna innan de hör vem Kenyas nästa president är.

Vi har inte vid något tillfälle känt oss riktigt oroliga. Så klart vet ingen hur folk reagerar när väl allt är klart. Vi är uppmärksamma och Jacintas bror, tidigare diplomat, hämtar information från olika källor och håller oss uppdaterade. De flesta jag känner och har träffat hejar på Kenyatta ( son till Kenyas första president. ) Många säger att Odinga har hotat, skadat och mutat så folk litar inte på honom. Förutom de som tillhör hans stam; de säger redan att när Odinga blir president så tillhör de regeringsfolket och då slipper de betala skatt och behöver ens inte betala när de åker buss.

Förra mailet handlade mycket om Beatrice. Flera svarade att de blev alldeles tårögda av stolthet när de läste om henne. Idag berättade jag det för Beatrice och både hon och jag fällde några tårar. Det känns mäktigt att sitta här bredvid henne och veta att det hon gjort har nått fram till Sverige och påverkat så många.

Det ni gör hemma, stort som smått, betyder otroligt mycket här.

Sabine

[Brev 6] Kenyanska valet

Torsdag, tre dagar efter valet.

Tack för fin respons efter mina mail, då är det roligt att fortsätta.

Det är egentligen hur mycket som helst att skriva om valet men kort om hur det påverkar oss:
ALLA människor pratar om valet och vad de tycker. Det gestikuleras mycket och det är ofta höga röster. Vart vi än går så är radio och TV på och det är alltid väldigt hög ljudvolym. Vi har varit inne i Nakuru flera gånger och det känns väldigt annorlunda jämfört med tidigare. Det är ovanligt lite folk och många affärer är stängda. De kommer ihåg hur hemskt det var efter förra valet så de vill vara säkra på att inte riskera att hamna i samma katastrof igen.

Det är roligt att se våra barn sitta klistrade framför TVn och de lyssnar verkligen aktivt. En av pojkarna, som har gått ut grundskolan, satt länge i går kväll och pratade om vad han tycker om politikerna i landet. Vem som är bra och vem som ska bort.

Vår Beatrice, 18 år, var med vid ett tillfälle under valrörelsen och pratade inför folk. Hon som förstagångsväljare tyckte det skulle vara bra att vara med på möten i vårt närområde. Hon berättade att där var mycket folk och de flesta hade fått betalt av politikern som ville att det skulle se ut som han hade många anhängare.

Beatrice var jättenervös men valde att ställa sig framför alla människor, hon tog ett djupt andetag och bara började prata spontant. Hon ville representera ungdomar. Jag önskar att jag stod där och lyssnade på henne. Hon beskrev att hon berättade att det finns alldeles för många i området som sitter vid vägkanten och dricker hembygd öl. Det är bättre att använda pengarna till att ge mat till barnen eller försöka spara tills det går att starta en liten affärsrörelse. Hon föreslog också att de som redan har en väl fungerande rörelse kan ge råd till dem som är nybörjare och kanske t.o.m. ge ett litet ekonomiskt bidrag. Hon betonade också hur viktigt det är att ta reda på fakta om valet innan folk röstar, det lönar sig i framtiden. Hon riktade sig speciellt till ungdomarna och ville inspirera dem till att rösta klokt.

Beatrice pratade länge om att det inte ger något att rösta enbart efter stamtillhörighet, det ledde ju inte till något gott efter förra valet. Hon tycker att det är bättre att se till människan, inte uppdelning utifrån stamtillhörighet. Hon sade att efter mötet kom en kvinna fram och frågade hur gammal hon är. Beatrice svarade att hon är 18 år. Kvinnan blev väldigt för förvånad. Va! Jag trodde du var mycket äldre, du pratar så klokt. Några andra sade att de skulle försöka lämna lite mat på Phyllis där de uppfostrar så kloka ungdomar. Kan ni förstå vilken stolthet vi känner?!

Beatrice har berättat att hon vill utbilda sig till kläddesigner. Hon tar dramalektioner bl a för att lära sig prata inför folk utan att vara nervös.

Nog om valet. Låt mig avsluta med att berätta att vi har det bra, vi känner oss trygga.

Jacinta och jag är förståndiga mitt i allt arbete och vet att vi behöver koppla av lite ibland. Igår var vi i Nakuru och droppade in på favoritsalongen. Det är en upplevelse att gå dit. Några kvinnor får fixat håret och andra sitter bredvid och alla pratar med alla och har trevligt. ( TVn stod såklart på med nyheter om valet – på hög ljudvolym ) . Vi gick upp för några trappsteg till ett litet loft på ca 8 kvm, satte oss i var sin stol och fick först manikyr och sedan pedikyr av 2 duktiga tjejer. Ljuvligt!

Sabine

[Brev 5] Kenyanska valet

Valdag kväll

Vallokalerna har varit stängda några timmar och det räknas och räknas. Vår Sara stannade kvar för att räkna och alla vi andra är tillbaka i Jacintas hus. Här står TVn på och alla, från barn till vuxna, sitter som fastklistrade och följer hur det går. Barnen längtar hem och det gör aunties och uncles också. Kocken säger ”borta bra men hemma bäst”.

Är läget lugnt så åker de hem imorgon.

Sabine

[Brev 4] Kenyanska valet

Valdag

Klockan är 3 nu och det är fortfarande alldeles lugnt. De flesta har röstat här och de som jobbar i vallokalen ( ett klassrum ) har suttit sysslolösa en bra stund. Det finns 2 beväpnade militärer utanför vallokalen. Många säger att en orsak till lugnet kan vara att polis och militär har fått order att reagera på det lilla minsta tumult. Och militären är inte rädd för att skjuta. Folk vet att de kan inte göra något dumt och komma undan. Det är främsta anledningen till att barnen inte är hemma, de ska inte behöva vara i närheten om något händer.

Jag har försökt att förstå hur själva processen att rösta går till här. Först behövde den som vill rösta registrera sig. Den visade sitt IDkort och lämnade fingeravtryck och passfoto. Informationen gick in i datorn. Idag följde jag med vår auntie Sara för att se hur det går till:
Hon visade IDkortet, satte ett finger på en sak ( vad kan en sådan heta?) kopplad till datorn. På så vis kontrollerades att hon är samma person som har registrerat sig tidigare. Saras uppgifter hittades i en bok där de kollade att det är hon på fotot. Därefter fick hon 6 papper i olika färger, gick fram till ett bås av wellpapp och en stund senare gick hon till ett bord och lade papperna i respektive låda. Dvs 6 st lådor. Sara jobbar också hela dagen i vallokalen. Hon sade att om man ville vara med och se att allt går rätt till kunde man anmäla intresse och därefter blev en del utvalda att kunna följa processen.

Kanske vid midnatt kan man ha de första preliminära resultaten.

Från val till väder; det är otroligt hett idag!

Sabine

[Brev 3] Kenyanska valet

Vallokalen har varit öppen i drygt 4 timmar och allt är mycket lugnt. Ganska få kom fram till 7 och sedan blev det en kö. Det är helt otroligt så lång tid processen tar. En person går in för att rösta och kommer ut 10-15 minuter senare. Många kan inte läsa eller skriva så en person där inne måste berätta allt.

Läget är lugnt även i grannbyarna.

Sabine

[Brev 2] Kenyanska valet

Hej så här dagen före valet.

Barnen har tyckt det har varit jättekul att få lite miljöombyte. De har sjungit mycket. Några av de stora flickorna har suttit utomhus och tagit det lugnt och flätat håret på varandra. Några av pojkarna har spelat kort. Och många har turats om med att hjälpa till med städning eller att förbereda mat.
Det är fantastiskt hur allt det praktiska fungerar i denna stora familjen. ( drygt 80 pers ). Alla verkar hitta sin plats och sin uppgift automatiskt och om en vuxen ber ett barn göra något görs det direkt. Inga suckar eller protester eller ” jag gör det sen ”.

Och vår kock, uncle Morris, han är så härlig. Tänk vilken omställning för honom att ansvara för matlagningen till så många på ett nytt ställe. Det har gått så bra. Han tackar för att han fick förtroendet att använda vårt kök. En mer ödmjuk människa får man leta efter.

Vår volontär, Tobias, skulle iväg med de äldsta pojkarna ( klass 8 och uppåt ) och simma i Kabarak, några km ifrån Phyllis. Jacinta och jag följde med. Det var så avkopplande och roligt. En stor swimmingpool bara för oss. Pojkarna har blivit så duktiga på att simma. Tack vare volontärerna som lär dem. De mer osäkra pojkarna använde simringar och puffar man sätter på överarmarna. Det var en härlig syn att se stora tonårskillar med simringar och stora leenden!

Det blir en lite extra speciell kväll för barnen ikväll, en av våra getter ska slaktas och när barnen får kött så är det fest!

Större delen av dagstidningarna handlar om valet imorgon. Det är valet alla pratar om. Det verkar som de flesta verkligen ser fram emot att rösta, de vill kunna påverka. Det känns lite pirrigt just nu men mest för att äntligen är det dags snart. Ska bli skönt när det är över så vi kan koncentrera oss på andra saker. Kan ni tänka er att flera av våra äldsta barn ska rösta imorgon! När blev de så stora?! De är ju inga barn längre. De är faktiskt vuxna nu.

Sabine

[Brev 1] Kenyanska valet

Hej alla!

Så himla kul att träffa Jacinta i Amsterdam och åka ner tillsammans, precis som vi gjorde för 10 år sedan.

Och vilken känsla att komma till Phyllis! All den glädje, alla skratten, alla kramar, att möta en efter en av de vuxna och en efter en av barnen. Tänk om det gick att lägga den glädjen i en låda och när det behövs kan man lyfta på locket och uppleva det igen.

Innan Jacinta och jag åkte ner var vi väldigt nervösa, mer än vi egentligen ville säga till någon. Minnena från förra valet, för 5 år sedan, har på något sätt lyfts upp till ytan och jobbiga känslor har också dykt upp.

Jacinta och jag har varit runt till olika platser och träffat olika människor.
Vi har blivit lugnade av att kenyanerna är väldigt lugna. Generellt kan jag sammanfatta så här:
Folk är inte lika uppdelade utifrån stamtillhörighet.
Vi hör flera berätta att allt elände för 5 år sedan ledde inte till något bra. De flesta av dem som orsakade elände vid förra valet har förvisso inte straffats med fängelse men de har straffats på många andra sätt.

T ex förre byhövdingen i Kampi ya moto blev arresterad av militären för att ha orsakat mycket våld. Han kom ut från fängelset efter en kort tid men blev av med sitt arbete och har därefter inte kunnat hota eller muta någon. Nu ser folk honom behöva stjäla för att överleva. Han var en väldigt stor man och nu är han extremt smal. Han har ett litet bord i byn där han säljer småsaker. Han har ingen makt över någon längre. Rätten är fortfarande inte klar med hans ärende. Män blev lämnade av sina fruar. Vänner bröt kontakten. Andra blev mycket sjuka pga den psykiska stressen efteråt. Osv. Inga fängelsestraff men….

Många som då sågs som fiender lever nu sida vid sida. De flesta av dem som tvingades fly är nu tillbaka i sina hem och känner sig trygga. De ser på varandra på ett nytt sätt; mindre som en person med en viss stamtillhörighet – mer som en invånare i samma by. Det låter som de flesta har landat i att det ger mer att jobba tillsammans som ETT folk.

Läget är lugnt. Polis och militär visar sig överallt och de tillåter inga grupper av människor. Står tre personer och pratar så blir de tillsagda att gå åt olika håll. Helikoptrar syns cirkulera över och utanför Nakuru. Folk vet att polis och militär ser till att inget kommer att hända.

Vår skola kommer att vara en vallokal på måndag. Och det finns ytterligare 5 stycken bara i vårt område. Det är också en trygghet att folk blir utspridda. Polis kommer att bevaka vallokalerna och alla ska stå i en rad, inte 2 personer bredvid varandra och så fort någon har röstat så ska den lämna området och gå hem eller till arbetet. På vår skola är endast 178 personer registrerade att rösta så med början. Kl 6 på morgonen, kommer det att vara klart på ett par timmar. Självklart kommer Jacinta och jag att vara där och självklart kommer våra aunties och uncles att rösta. Det ska bli fint att följa med dem och se hur det går till.

Jag var i Nakuru idag. Det märks tydligt att det är ett par dagar före valet. Snacka om valspurt. Bilar med flak nedtyngda av människor som skriker och sjunger. De tutar och ringer in klockor för att få uppmärksamhet. ( någon mer än jag som tänker på svensk studenttid ? ) Bara lite högre medelålder här.
Och framförallt, det var fullt med folk i stan. Efter förra valet var Nakuru en spökstad och många av människorna som var där var beväpnade med järnrör eller machetes och det var mycket var satt i brand mm.
Folk var lugna och uppspelta på ett positivt sätt.

Jacinta har byggt ett hus 5 minuter utanför Nakuru. Alla barnen kom hit idag. De ska inte vara på plats hemma.

Varma och lugna hälsningar
Sabine

En fin välgörenhetsfest

Aktivgruppen, som arrangerade välgörenhetsfesten, vill skicka ett varmt tack till alla gäster som kom och gjorde festen så lyckad. Den afrikanska maten smakade utmärkt, lotterna såldes i ett huj, filmerna som Lina Almekvist och Marijana Gutic gjort fyllde oss med glädje, liksom Jacintas och Sabines tal. Vi blev även mycket glada för de två överraskande gåvorna som Kampi ya motos barn fick ta emot från Hr Björkmans Entrémattor AB och Möllevångens Rotaryklubb. Stort tack! Aktivgruppens engagemang är härligt och det är roligt att arrangera festen. Välgörenhetsfesten i sig genererade i 9000 kronor till Kampi ya motos barn. Tack till alla inblandade!

(Är någon intresserad av att vara med i aktivgruppen kan ni höra av er till samordnare Carin carinstern@ownit.nu.)

Jacinta och Sabine på välgörenhetsmiddagen

Jacinta och Sabine på välgörenhetsmiddagen

En fin skara människor

En fin skara människor

Ett lyckat slag för Kenyas barn

Ett slag för Kenyas barn, välgörenhetstävlingen i golf, var i år den 5 juli på Flommens GK. Det var tredje året i rad som Olof Drotz och hans familj anordnade den tillsammans med Flommens GK. Aktivgruppen var med och sålde saker från Kenya till de spelarna och gästerna som tittade och var där under dagen. Det var en bra dag för golf och alla tyckte det var roligt att spela. Banan är också mycket fin.

Vi är glada att kunna berätta att den stora summan som kommer att gå oavkortat till Phyllis Memorial Children’s Home är 33432 kronor!

Tack till Flommens GK, alla sponsorer, aktivgruppen och särskilt Olof och hans familj som gör detta möjligt. Tack också till alla spelare som var generösa och tog lotter, köpte saker från Kenya och körde puttning.

Sponsorerna:
Back Up AB
Carlsson Ahnell
Cervera
Convince reklambyrå AB
Design Station
Dormy
Ernst & Young
Falsterbo Strandbad
Falsterboden
Flommens GK
Formtoppen
Hantverkshuset
ICA Supermarket i Skanör
ICA Toppen i Höllviken
Kanebo
Kaptensgården
Arkitekterna Krook o Tjäder
Kust Café
Liljenberg AB
Loop Event Flommens Golfrestaurang
Niids Parfymeri
Skanörs Fiskrögeri
Skanörs Gästgifvaregård
Tävlingskommittén Flommens GK
Wostab Finmekanik AB

Lotteri i Senior Hjärups regi och föreläsning på Adoptionscentrum

Carin Sterns mamma Margareta Thomason Stern och hennes väninna Birgitta Jönsson har haft lotteri i Senior Hjärups regi. 1000 kronor av vinsten de drog in går till Kampi ya motos barn! Vi tackar varmt för detta tillskott.

Carin Stern har haft föreläsning för Adoptionscentrum i Malmö. Det var mycket roligt att berätta om Phyllis Memorial, vistelsen som volontär och lite om landet. Den lilla publiken var mycket intresserad. Det var inte så länge sedan som det blev möjligt att adoptera från Kenya. Adoptionscentrum skänker 1000 kronor till Phyllis Memorial.

Stort tack!

Stor givmildhet på välgörenhetsfesten!

Lördag 12/11 gick årets välgörenhetsfest av stapeln. Ett sextiotal gäster strömmade ut från höstmörkret, in genom dörrarna på Djupadalsskolan i Malmö och bjöds på välkomstdrinkar, tipspromenad, kalender- och prylförsäljning. Kvällen fortskred därefter med mat på afrikanskt tema och en presentation av Kampi ya Motos Barn. Malmöflickorna ställde generöst upp med underhållning och Sabine hade med sig bilder från barnhemmet och berättade utifrån dessa om barnhemmets olika epoker.

Under kvällen såldes lotter, med fina afrikanska vinster, som gästerna köpte generöst av. TOTALT FICK VI UNDER KVÄLLEN IN HELA 11 534 KR!. Utöver detta var två tjejer, Moa och Sara, som under sitt projektarbete i gymnasiet samlat in pengar till barnhemmet på plats för att överräcka sin check till organisationens ordförande Therese Gustafsson. TILLSAMMANS HAR DE SAMLAT IHOP 10 023 KR! Ett fantastiskt jobb! Alltihop går direkt in på 90-kontot och vidare till barnhemmet.

Ett jättestort tack till alla gäster för att ni kom och en stor kram till alla som ställde upp och arrangerade festen. Välkomna igen nästa år!

Malmöflickorna på scen!

Malmöflickorna på scen!

God mat och gott sällskap.

God mat och gott sällskap.

Sara och Moa överlämnade sin stora check.

Sara och Moa överlämnade sin stora check.

Mingel innan maten.

Mingel innan maten.

Välgörenhetscafé på Chalmers!

”Har ni verkligen bakat de här drömmarna själva?” frågade en av de många besökarna på Staffan&Bengts välgörenhetscafé på fysikteknologsektionens arbetsmarknadsdag den 2:a november. ”Givetvis bakar vi allt själva” svarade Staffan men damen såg högst tveksam ut. Är det så konstigt att en student kan baka? Eller är det för att vi för tillfället bara var män bakom disken? Oavsett vilket gick försäljningen bra. Totalt inbringades 3071 SEK i vinst. Allt ihop går direkt till barnhemmet! Stort tack till Fredrik, Karin, Sara, Kasper och Staffan för all hjälp.

Torbjörn (alias Bengt)

Kakor, bullar och mackor i överflöd!

Kakor, bullar och mackor i överflöd!

Staffan, Bengt och Karin pysslar inför öppnandet.

Staffan, Bengt och Karin pysslar inför öppnandet.

Dans för barnen i Kenya!

Lördagen den 26/11 anordnade Marijana Gutic tillsammans med Salsa Social Dance en välgörenhetskväll för Kampi Ya Motos Barn i Örebro. Entré kostade 50kr och ALLA var välkomna, stora som små, nybörjare som professionella! För de som inte hade provat salsa tidigare gavs en genomgång av bassteg och enklare turer. DJ Mannys sköna salsarytmer spelade till midnatt och dansgolvet var fullt av danssugna salseros och salseras! Marijana berättade om barnen & visade bilder från Kenya. Fika och barnhemskalendrar fanns till försäljning och det var en en utlottning av salsalektioner med instruktörerna Viktoria och Manuel. Alla som arbetade med att organisera denna kväll arbetade helt frivilligt och pengarna som samlades in under kvällen skänktes till Kampi Ya Motos Barn. Vi fick in över 7000 kronor!

Loppis, växtmarknad och pelargonutställning stor framgång!

Den 2-6 juni ordnade Lena och Göran Möller Bondesson loppis och växtmarknad. Vädret strålade ikapp med besökarna och det var många som kom och fyndade blommor och ”loppor”. Resultatet blev över förväntan, hela 10 815 kr fick vi under dessa dagar.

En dryg månad senare slog vi upp portarna till årets pelargonutställning som vi valt att kalla ”Med rötterna i Afrika”. Trots regn och rusk under merparten av dagarna fick vi in 5390 kr. I växthuset har det funnits informationsmaterial om barnhemmet och skolan som besökarna har kunnat ta del av. Tyvärr kunde ingen representant från föreningen närvara.

Det har känts otroligt meningsfullt att kunna bidra med detta och vi kommer även i fortsättningen att engagera oss på ett eller annat sätt. Vi har även planer på att besöka barnhemmet inom en snar framtid.

Vänliga hälsningar,
Lena och Göran

Ett slag för Kenyas barn åter en succé

Fredagen den 5 september 2011 gick välgörenhetstävlingen Ett slag för Kenyas barn i golf av stapeln. Det har varit mycket jobb med att organisera tävlingen men den ger bra utslag så det är det värt. Detta kan Olof Drotz föräldrar Birgitta och Calle troligen tänka. Förra året var första året Olof (aktiv i Aktivgruppen och volontär på barnhemmet år 2010) drog igång tävlingen och då fick vi in en stor summa pengar som gick direkt in på Kampi Ya Motos 90-konto. I år ville han åter igen göra det. Det resulterade i 24200 kronor.

62 spelare äntrade Flommens golfklubbs banor runt åttatiden och sista deltagarna kom i mål vid fem. Regnet strilade lite i slutet av tävlingen men det hindrade inte dem. Både engagemanget och generositeten var stor. Man kunde betala en extra slant för att slå på ett hål där ett separat pris lockade. En annan deltävling var att slå närmast ett hål med ett hemligt pris. Detta gjorde många spelare.

Aktivgruppen hade hjälpt till att ragga priser till prisbordet. Vi fanns även på plats under hela dagen för att berätta om barnhemmet och sälja saker från Kenya. Vi hade fotoalbum och ett bildspel på bordet. På morgonen var spelarna fokuserade på att starta men på eftermiddagen kom flera fram och frågade om barnhemmet och handlade. Flera skänkte även pengar. Vi vill speciellt tacka Birgitta och Calle Drotz och Flommens GK som har arbetat mycket för att hålla i tävlingen. Flommens GK har även gett ett stort bidrag till sponsringen av tävlingen.

Detta var en partävling och spelarna var indelade i två grupper, vilket gjorde att det fanns två par som vann. De båda paren höll var sitt tacktal vid prisutdelningen och de var mycket glada att vara med att spela i ett sådant sammanhang som denna tävling är. Calle som presenterade vinnarna sa vid prisutdelningen att han var mycket glad att alla engagerat sig så mycket och var så generösa hela dagen. Han avslutade med att säga att de största vinnarna inte är här, de är i Kenya.

Vi vill tacka alla sponsorer

  • Body Shop
  • Bokia
  • Carlsson Ahnell
  • Convince Reklambyrå AB
  • Da Aldo
  • Design Station
  • Falsterbo Strandbad
  • Falsterboden
  • Flommens GK
  • Holken
  • Ica Supermarket i Skanör
  • Insight
  • Kanebo
  • Kaptensgården
  • Kicks
  • Arkitekterna Krook och Tjäder
  • Kust Café
  • Lekiro
  • Liljenberg AB
  • Limhamns bageri och café AB
  • Loop Event Flommens Golfrestaurang
  • Mercedes Benz Malmö
  • Nescafé
  • Pro Back Up
  • Rosetten
  • Skanörs Fiskrögeri
  • Wostab Finmekanik AB
Önskan om en brunn går i uppfyllelse

Äntligen har önskan om en brunn på barnhemmet tagit form. Kampen om att få en brunn efter elva år har blivit resultat. Att få till sådana här stora projekt som efter mycket slit nu flyter på är nästan som en chock. Jacintas påtryckningar under sina vistelser i Kenya har varit givande vad det gäller brunnborrningen.

Sabine pratar varmt om mannen som är på barnhemmet och arbetar och håller vad han lovar. Han gör det han säger att han ska göra helt enkelt! (Det är inte alltid så processen brukar ta form i Kenya, har vi erfarit.) Vi är tacksamma att samarbetet med denne man fungerar. Det är sagt att september är månaden då användandet av brunnen kan komma igång och vi hoppas innerligt på det.

Man har hittat friskt vatten på 100 meters djup. Det är inte tillräckligt mycket så en borrning på ytterligare 100 meter ska till. Enligt styrelsen är 200 meter vad vi har avtalat om och det finns pengar till detta. Det kommer att bli så mycket vatten så en förhoppning finns om att barnhemmet ska kunna sälja vatten. Tanken finns alltså att någon från Phyllis kan sälja en viss tid på morgonen och kvällen vid kranen. Håll tummarna för detta! Tack till alla som har stöttat oss finansiellt!

Elektriciteten har kommit till barnhemmet

Äntligen har elektriciteten kommit till barnhemmet. I vanlig ordning uppstod flera hinder längs vägen och det tog längre tid än önskat. Efter dragning av ledningar kom fel transformator och fullbordandet försenades. Med rätt transformator på plats kunde det sista installationsarbetet äga rum och nu finns el att tillgå för att förenkla och berika livet på barnhemmet för såväl personal som barn och volontärer. Med el på plats tar den verkliga och viktigaste uppgiften ny fart – att få tillgång till rent och friskt vatten, då elektricitet till pumparna är nödvändigt. Projekteringen för brunnsborrning har startat men kostnaden är stor och ett tillskott i kassan är nödvändigt.

Dricksskålen byttes ut mot insamlingsbössa

På Falkmanska Caféet i Falkenberg har man bytt dricksskålen mot en insamlingsbössa för Kampi ya Motos barn. Jennie Christensen berättar att de inte tyckte det kändes helt rätt med en dricksskål. Dom hade hellre velat skänka pengarna till ett gott ändamål. Jennie hade läst om barnhemmet Phyllis Memorial i Kommunalarbetaren och sökte upp oss via hemsidan. Och självklart tyckte vi att det var en utmärkt idé!

Falkmanska Caféet i Falkenberg

Falkmanska Caféet i Falkenberg

Föreläsning

Carin Stern hade föreläsning om sin resa på sitt förra jobb, en skola i Lund. Det kom tyvärr bara några få föräldrar och personal men väl ett gäng barn som var på fritids. Barnhemmet blev 430 kronor rikare på fikan hon sålde. Stort tack till er som var där!

Informationskväll i Örebro

Väninnorna Anne-Marie och Ulla från Örebro ska åka till barnhemmet i höst och arbeta som volontärer. För att sprida information om Kampi Ya Motos Barn bestämde de sig för att bjuda in släkt, vänner och bekanta för en informationskväll i slutet av mars. Trots snöoväder kom det över 50 personer!

När gästerna anlände fick de möjlighet att köpa lotter, priserna hade de själva gjort och en del hade de fått skänkta! De inledde kvällen med att berätta lite fakta om Kenya och visa bilder. Därefter hade de en presentation om Kampi Ya Motos Barn, för att informera om organisationen och barnhemmet.

Ann-Marie och Ulla informerade även om vår fadderverksamhet där Ulla genom egna erfarenheter kunde berätta vad det innebär att ha ett fadderbarn och vilket fint utbyte man kan få av det. För de som blev intresserade av att skaffa ett fadderbarn hade de lagt ut information som de dragit ut från vår hemsida.

Då Ann-Marie och Ulla arbetar som distriktssköterska respektive undersköterska kommer de ägna en stor del av sitt volontärarbete med att lära ut hjärt- och lungräddning till både barn och personal. De kommer att ha med sig dockor som de har sytt själva och dessa visades upp under kvällen. De kommer även att lära ut ”basal hygien” och kommer ha med sig en fin plansch som demonstrerar detta på ett enkelt sätt.

Dockan

Anne-Marie och Ulla har efter kvällen fått massor av telefonsamtal där gästerna tyckte att detta var jätteintressant

Insamlingskväll för Kampi Ya Motos barn

Den 7:e april anordnade Utrikespolitiska föreningen i Lund en insamlingskväll för Kampi Ya Motos Barn. Kvällen hade fokus på Kenya och bjöd på musik, dans och föreläsningar. Den inleddes med en presentation om Kampi Ya Motos Barns arbete av vår ordförande Cecilia Schubert. Andra föreläsningar handlade om tillverkning av rökfria spisar, situationen för internflyktingar i Kenya och homosexuellas rättigheter i Kenya. Totalt inbringade kvällen 5000 kronor.

Cecilia håller föredrag

Cecilia håller föredrag om Kampi Ya Motos Barns arbete

capoeira

Capoeira-uppvisning

Torbjörn Wästerlid berättar om brunnborrning via barnhemmets blogg!

Som många av er vet har vatten och elektricitet på Phyllis Memorial länge varit en stor dröm för Kampi ya Motos Barn och nu äntligen verkar den bli verklighet. Jacinta Njoroge är på plats och har haft kontakt med ett företag som provborrat och hittat vatten på ca 200 meters djup, nära matsalen vilket innebär att vattnet kan pumpas upp och bevaras i vår vattenbehållare byggd under matsalen. Då elektricitet också verkar närma sig blir en brunn mer och mer trolig, då det krävs el för att pumpa upp vattnet. Vattnet i market runt Phyllis är väldigt långt ned, och man kan aldrig garantera att där finns vatten om några år. Det är alltid en chansning att borra en brunn, men väl värt risken då det innebär vatten till trädgården, djuren men framförallt vatten till barn och personal samt alla hushållsysslor som pågår varje dag. Vi är alla beroende av vatten, var vi än är i världen och vi håller nu tummarna för att drömmen om en brunn blir verklighet för Phyllis Memorial.

Läs mer om detta och mycket annat på vår volontärblogg

Volontärsamordnare Caroline Nilsson intervjuad

I veckan blev Caroline Nilsson, tillsammans med framtida volontären och kommunikationsstudenten Lina Almekvist från Mörrum, intervjuade kring sitt engagemang för Kampi ya Motos Barn i tidningen Sydöstran, en tidning från Blekinge. Caroline Nilsson, själv från Sölvesborg i Blekinge, är nu volontärsamordnare och har tillsammans med Lina sett till att Sydöstran har fått upp ögonen för vår förening och det arbete som läggs ned på att sprida information och aktiviteter kring barnhemmet.

Här är en länk till tidningen Sydöstran och intervjun med tjejerna: De ska uppleva Afrika som volontärer på barnhem

Se även vår blogg, med nyheter direkt från barnhemmet!

Om loppisen på Marknadsbörsen lördag 26 februari

På fredagskvällen, innan vi stod på loppisen Marknadsbörsen, var Christel, Jannice och Julia där och ställde upp sakerna på de två borden vi hade hyrt. Det tar ett par timmar men det är väldigt skönt att ha det gjort när man kommer på lördagsmorgonen. Loppisen öppnar nio och de som säljer kan komma klockan åtta. Vi, Christel, Julia, André och Carin, var där vid halvnio och lite senare och var klara när dörrarna öppnades. Det var rusning i början och många var intresserade av en speciell klocka vi hade med oss. Det gäller att vara tuff i början och hålla på sina priser, speciellt när man inser att det är något som är efterfrågat. Ett par timmar går fort, sedan är det lugnare med kunder. Vissa kom tillbaka och det var roligt att prata med ett par stycken.

När vi kände att vi inte sålde så mycket, sänkte vi priset. Allt på bordet för en femma. Då sålde vi mer och sedan sänkte vi saker och kläder ytterligare och då blev det lite mer rusning. Vi sålde mycket, men fick med oss en del hem. Vi sålde allt som allt för 1600 kronor.

Vi hade med oss en hel del saker från tidigare insamlingar och loppisar, sen fick vi även mer saker till den här loppisen. Om ni vill lämna saker till en loppis så hör av er till den ansvarige och fråga när ni kan komma. (Det kan vara olika ansvariga för olika tillfällen.) Det är bra att destämma innan om de som står på loppisen ska ta emot sakerna ett par dagar innan eller om det passar att komma på fredagskvällen. Det beror på de som ska sälja.

Säg gärna till era kompisar när vi ska ha loppis så det sprids. Nytt datum är inte bestämt.

Hälsningar Carin

Loppis på Marknadsbörsen lördag 26 februari

Loppis på Marknadsbörsen, Fricksgatan 2, lördag 26 februari.

Tack alla ni som besökte oss på loppmarknaden! Intäkterna till Kampi Ya Motos barn blev 1567kr.

Senaste nytt om elektriciteten på Phyllis

Jag (Daniel, voluntär på barnhemmet) har pratat med managern Sammy om projeket el på Phyllis. Det skulle komma att kosta omkring 50.000 kenyanska shilling. Regeringen betalar dragingen från huvudvägen fram till Phyllis. Sen står Phyllis för själva för dragningen från lilla vägen utanför Phyllis in på området, samt för montering och inköp av lampor och annan elektronisk utrustning såsom kablar, eluttag, lampkontakter mm. Sammy berättade att det med all sannolikhet kommer att finnas el på Phyllis om ca 2 månader. Företaget som kommer vara ansvarig för projeket är Kenya Power Lightning Company.

Elektriciteten kommer underlätta på många sätt bland annat i köket, på kvällarna, för datatrafik, telefon samt för att barn med faddrar lättare skall kunna komunicera. Det är även en fördel om barn som börjar närma sig high school ålder lär sig grunderna inom datavärlden. Även vattenfrågan kommer att bli bättre när det kommer el till Phyllis. Så en tid framöver kommer det dras mycket el, kablar, kopplingar, lampknappar och uttag på barnhemmet!

Det ser ”lysande ut”.
Daniel

Nyhetsbrev Kampi ya Motos Barn december 2010

På barnhemmet har det hänt mycket under hösten och barnhemmet växer så det knakar. Rotary Nakuru, som stöttat Phyllis Memorial under många år, skänkte ny utrustning till köket, biblioteket och sovsalarna, vilket vi är väldigt glada för. Till köket skänktes bland annat stora förvaringsskåp, tallrikar, muggar, skedar, slevar, vattentunnor, korgar och städredskap. Bara för att nämna några saker.

Utöver köksredskap skänkte de även en ny spis, vilket innebar att kocken Maurice nu kan laga hela lunchen samtidigt i en stor gryta, istället för, som tidigare, i två små. Fler spisar i köket underlättar arbetet för kocken då han samtidigt kan förbereda fler rätter och få en tidseffektivare arbetsdag. Utöver den stora spisen skänktes även en ugn, så nu kan hemmet baka sitt eget bröd och slipper åka till stan för att köpa.

Till sovsalarna skänktes 16 nya stålsängar vilka har placerats i flickornas sovsal. Förhoppningen är att alla sängar kan bytas ut till stålsängar som är bekvämare och håller längre. Till biblioteket skänkte Rotary Nakuru bänkar och bord så nu kan barnen börja använda biblioteket på riktigt och nästa termin, som börjar i januari, kommer de att kunna sitta där och göra sina läxor i lugn och ro och slippa allt stim och stök från matsalen.

Avslutningsprov

I början av november hade klass åtta sitt avslutningsprov på Phyllis Memorial Academy. För eleverna har detta året varit väldigt speciellt eftersom avslutningsprovet avgör vilken gymnasieskola de kommer in på. Först i slutet av december får de veta sina resultat och vilka skolor de kan få välja mellan. Volontären Carin Stern, som varit på plats hela hösten, ville att 8:orna skulle få känna sig speciella, så hon ordnade en fest efter allt hårt plugg. Dagen efter deras sista prov bjöd hon därför alla 8:orna, personal och lärare på spagetti med köttfärssås, något som var mycket uppskattat bland alla.

Medan 8:orna fick sluta skolan den 11:e november fick övriga klasser gå kvar två veckor till innan det blev jullov för dem och samtidigt kom de av barnhemsbarnen som bor på i sina skolor tillbaka till Phyllis Memorial för lite jullov.

Volontärer och besökare på Phyllis

Volontären Carin Sterns tid på Phyllis har nu kommit till sitt slut och vi tackar henne för hennes tid och engagemang. Samtidigt passar vi på och hälsar Johanna Andersson och Hanna Engberg, båda från Malmö, välkomna. De kommer att stanna i två månader på barnhemmet och har flera idéer och planer för barnen. Läs Carins sista inlägg och följ tjejernas första tid på Phyllis Memorial på vår egen blogg. Läs även om förre detta volontären Caroline Nilssons återresa till Phyllis och hennes minnen därifrån.

Välgörenhetfest

I slutet av november gick Kampi ya Motos Barns årliga välgörenhetsfest av stapeln. Malmös Aktivgrupp samlades redan vid 11.00 på Djupadalsskolan i Malmö och, likt mössen i Askungen som transformerade Askungens klänning från ordinär till storslagen, förvandlade de skolmatsalen till en mysig festlokal lagom till de drygt 100 gästerna. Efter en fördrink intogs middag av Östafrikanskt ursprung med ris, kyckling av olika slag, bröd och vegetarisk böngryta. Kvällen rullade på med underhållning i form av musik och dans, information om barnhemmet och gripande tal. Den avslutande lottdragningen slutade med många fina priser, som alla skänkts till lotteriet. Aktivgruppen fick ihop 13 000 kr som skänktes till barnhemmet. Vi hoppas innerligt att alla hade trevligt, tackar för att ni bidragit till Kampi ya Motos Barn, att vi ses igen nästa år och att många av er blir framtida givare! Om ni vill läsa mer om kvällen besök gärna vår hemsida.

Avslutningsvis vill vi påminna om att för 250 kr i månaden så täcker ni ett av barnhemsbarnens alla behov, dvs skola, sjukhus, mat och allt annat ett barn kan behöva. För 350 kr i månaden är ett av de äldre barnens alla behov täckta, detta då skolkostnaderna ökar med åldern.

Vi på Kampi ya Motos barn hoppas ni haft en riktigt god jul och vill passa på att önska er ett gott nytt år!

Vänliga hälsningar
Kampi ya Motos Barn

Carolines besök på barnhemmet

Caroline Nilsson heter jag och under fem veckor i höst besökte jag Phyllis för tredje gången. Att gripa möjligheten att åka tillbaka och besöka barnen ger så otroligt mycket tillbaka till mig. Då barn kommer framspringandes när jag precis har anlänt till Phyllis och hälsar är en fantastisk upplevelse och ger en långt bestående känsla.

Har nu varit tillbaka i Sverige i två veckor och skall försöka sammanfatta vad jag gjorde under mitt fem veckor långa besök. Det är inte lätt. Vart ska jag börja, små minnen dyker upp hela tiden och det är svårt att skriva något sammanhängande. Exempelvis tänker jag ofta på lilla John Kamau, 8 år, som kom till Phyllis i februari i år. Hur jag sitter i matsalen och tittar på tv med barnen och John ställer sig bredvid mig lite försynt. När jag lägger min arm runt hans axel är det som att trycka på en knapp. Genast greppar han tag i min hand och trycker den mot sig och sätter sig bredvid mig. Han sitter där och blir omfamnad och somnar slutligen i min famn. Pojken behöver ha så mycket närhet och jag gör mitt bästa för att ge honom det. Att lämna honom kändes extra tungt.

Ett annat barn som också ofta finns i mina tankar är Agnes, 11 år och hur svårt jag haft för att få kontakt med henne. Hon har varit på Phyllis alla tre gånger jag varit där och för varje gång har jag upplevt henne som allt mer tystlåten. Har jag försökt prata med henne har jag fått en sur blick tillbaka eller ett mycket knapphändigt svar. Hon är en tjej som helt enkelt inte öppnar upp sig för vem som helst. Men så gjorde vi en utflykt med Agnes, hennes syster Beth och tre andra barn från Phyllis. Utflykten gick till två internatskolor varav på den ena skolan studerar Agnes och Beths syster Maria på. Vi besökte även Thomsons Fall och det blev en heldagsutflykt för barnen. Efter denna utflykt var Agnes som förändrad, hon sken alltid upp som en sol när hon såg mig, skrev brev och tackade för utflykten, och jag kunde nu prata med henne hur lätt som helst. Det fanns inget stopp på hennes prat och det var som att öppna en kran, orden bara flödade ur henne och hon hade hur mycket som helst att berätta.

Alla barn på Phyllis har olika bakgrund och olika förutsättningar och det är inte lätt alla gånger hur man ska bete sig och agera med vissa av barnen. Med Agnes krävdes det helt enkelt en heldag där hon verkligen fick spendera tid med mig och känna att jag faktiskt är en ganska trevlig person som hon kunde prata med och lita på mig. Det värmer otroligt i hjärtat att hon gick från att blänga surt på mig till att skina som en sol så fort hon såg mig.

Ytterligare ett exempel, gymnasieleven Sammy som är hur snäll som helst och pratar mer än gärna med mig. Men endast om det bara är han och jag, var någon av hans jämnåriga vänner i närheten då gick det inte för sig att prata med mig. En dag skulle jag följa honom till Nakuru och den matatu som skulle ta honom till hans internatskola. Vi hann inte mer än sätta oss i matatun förrän han tog fram sitt block och bad om min adress så han kunde skriva brev till mig i Sverige. Då vet man att trots hans tuffa attityd när han umgicks med sina vänner gjorde jag trots allt intryck på honom.

Jag skulle kunna fylla på med hur många historier som helst, men väljer att avsluta med en fjärde om Paul, 16 år. Även han gymnasieelev, men boendes på Phyllis då han går på gymnasiet i Kampi ya Moto. För honom var det rätt tråkigt att vara på Phyllis under terminerna eftersom han var det enda äldre barnet där och inte hade några jämnåriga att prata med. Det blev att han och jag pratade mycket varje kväll om livet, framtiden, hans drömmar och att man skall vara tacksam för det man har. En dag följde jag med honom till sjukhuset då han hade problem med att andas. När vi skulle betala patientavgiften fick vi oss ett ordentligt skrattanfall. Mannen skulle skriva Pauls för- och efternamn på ett patientkort och Paul har tagit Jacintas efternamn Lahti. Mannen i luckan förstod inte hur han skulle stava det för han missade att ha med h:et. Paul sa då ”iko” a och t. Iko betyder emellan på swahili, men mannen förstod inte utan trodde att Paul hette Paul Lati Iko. Så på hans patientkort står det nu Paul Lati Iko, dvs. Paul Lathi emellan. Det tyckte vi var väldigt roligt och jag skämdes lite när jag inte kunde sluta skratta framme vid luckan. Och så fnissade vi mycket åt det under hela hemvägen. Efter den incidenten kallade jag Paul allt som oftast för Iko! En ödmjukare människa än Paul har jag nog aldrig stött på och jag hoppas att allt kommer gå väl för honom i livet.

Vad betyder det då för barnen att gamla volontärer kommer tillbaka till Phyllis? Efter flera samtal med barnen är svaret att det betyder otroligt mycket för dem. Att åka tillbaka visar barnen att personen ifråga verkligen bryr sig om dem genuint. Under åren har det varit många svenskar som kommit och gått, genom att åka tillbaka visar du barnen att du genuint bryr dig om dem. Att de är viktiga för dig. De har skapat en relation till dig första gången du var där och genom att åka tillbaka visar du att du bryr dig och ni får tillfälle att bygga vidare på den relation ni skapade första gången du var där.

Så till alla er som någon gång har besökt Phyllis är mitt råd att om ni har möjlighet så åk tillbaka! Det ger så otroligt mycket tillbaka, inte bara till dig själv utan även till barnen. Jag kommer definitivt fortsätta åka tillbaka.

Caroline Nilsson

Sammy och Caroline

Sammy och Caroline

John Kamau

John Kamau

Utflykt till Thomsons Fall

Utflykt till Thomsons Fall

Paul spelar basket

Paul spelar basket

Välgörenhetsfesten inbringade 13000kr

Lördag 27/11 gick Kampi ya Motos Barns årliga välgörenhetsfest av stapeln. Aktivgruppen samlades redan vid 11.00 på Djupadalsskolan i Malmö och, likt mössen i Askungen transformerar Askungens klänning från ordinär till storslagen, förvandlade de skolmatsalen till en mysig festlokal lagom till de drygt 100 gästerna anlände vid 18. Hedersgäst var Jacinta Njoroge som grundade barnhemmet för drygt 10 år sedan.

Efter en fördrink intogs middag av Tanzanianskt ursprung med ris, kyckling av olika slag, bröd och vegetarisk böngryta. Kvällen rullade på med underhållning i form av musik och dans, information om barnhemmet och gripande tal av Jacinta, Sabine och Gunnel “brunnskakan” Carlsson.

Den avslutande lottdragningen blev en något utdragen process eftersom så många fina priser skänkts lotteriet. Kul! Mätta och med händerna fulla av priser begav sig gästerna tillsist hemåt. Vi hoppas innerligt att alla hade trevligt, tackar för att ni bidragit till Kampi ya Motos Barn, att vi ses igen nästa år och att många av er blir framtida givare!

Bilder från festen

merdans
mingel
dans
mat

Bilder från 10-års jubileet

Phyllis Memorial 10 år
Phyllis Memorial 10 år
Phyllis Memorial 10 år

Phyllis Memorial 10 år
Nyhetsbrev Kampi ya Motos Barn september 2010

Kampi ya Motos Barn har haft en händelserik sommar. Vi hade en stor golfturnering vid Flommens Golfklubb och tack vare Olof Drotz, som arrangerat tävlingen, fick vi in ca 36 000 kr till Kampi ya Motos Barns 90-konto. Stort tack till Olof!

Uppe i Viskadalen har Gunnel Carlsson, också kallad Brunnskakans Moder, stått på marknaden i Skene Marten, och under första dagen fått ihop 2 862 kr. Det är en terminsavgift till ett av våra gymnasiebarn. Stort tack till Gunnel!

Under augusti hade barnhemmet även tioårs jubileumsfest och på plats var såklart Jacinta och firade med barnen tillsammans med flera gäster från Sverige. Ni kan läsa mer om festen på vår hemsida.

Vi har även fått säga adjö till våra kära volontärer Joakim Österberg samt Eva-Lena Andersson och Joanna Larsson. Ni har kunnat följa dem via vår volontärblogg under sommaren. Barnen kommer att sakna dem väldigt! Läs gärna Joakims avskedsinlägg där han berättar mer om tioårsfesten och ett bröllop som barnhemmet fick vara med på!

Vi hälsar också Carin Stern och Jessica Lantz från Malmö välkomna som volontärer till barnhemmet. Tjejerna ska vara på barnhemmet under hösten och ni kan lära känna dem på bloggen och läsa om hur deras första vecka har varit här.

I höst kommer vi (förhoppningsvis) att ha vår årliga välgörenhetsfest i Malmö. Ni som bor långt ifrån Malmö kan redan nu sikta in er på slutet av november och har ni frågor angående boende, tider och plats så är ni välkomna att kontakta Cecilia Schubert, festansvarig, på cecilia.schubert(at) kampiyamotosbarn.se. Håll utkik på hemsidan för mer information inom kort!

Phyllis Memorial tio år!

Barnhemmet Phyllis Memorial har nu funnits i tio år och detta firades med en stor fest på barnhemsområdet den 7 augusti 2010. Förberedelserna pågick i flera veckor och det tog ett helt dygn att laga mat till alla 600 gäster. Det stora fältet mellan barnhemmet och skolan fylldes med tält, stolar och bord.

Barnen uppträdde med en rolig pjäs som handlade om en kung och en drottning, de sjöng och höll tal. Barnhemmets grundare Jacinta var såklart där och höll ett vackert tal till sina barn. Hon strålade av stolthet när hon berättade om barnhemmets historia.

Den nya byggnaden invigdes samma dag. Nu har barnhemmet ett bibliotek, en sjukstuga och ett kontor.

Ett slag för Kenyas barn

Torsdagen den 5 augusti arrangerade vår före detta volontär Olof Drotz golftävlingen ”Ett slag för Kenyas barn” på Flommens Golfklubb i Falsterbo, till förmån för barnen på Phyllis Memorial.

Dagen var mycket lyckad då hela 120 personer hade anmält sig för start! Under tävlingens gång arrangerades även en del småtävlingar ute på banan. Förutom golfaktiviteter kunde de tävlande även passa på att köpa kenyanskt hantverk inne i klubbhuset. Totalt inbringade tävlingen 36000 kronor till Kampi ya Motos Barns 90-konto! Vi hoppas att detta kommer bli en återkommande årlig tävling!

Tack alla funktionärer på Flommens Golfklubb och alla friviliga från Kampi ya Motos Barn som ställde upp och gjorde denna dag möjlig att genomföra.

Länkar till tidningsartiklar hittar du här!

Olof Drotz, en före detta volontär som arrangerade golftävlingen

Olof Drotz, en före detta volontär som arrangerade golftävlingen

Försäljning av kenyanskt hantverk

Försäljning av kenyanskt hantverk

Sabine Gartner informerar om barnhemmet

Sabine Gartner informerar om barnhemmet

Prisutdelning, vinnare i B-klassen, Rose-Marie och Anders Glimberg

Prisutdelning, vinnare i B-klassen, Rose-Marie och Anders Glimberg

Nyhetsbrev juni 2010

Uppdatering från barnhemmet är att barnen mår bra och går i skolan för fullt, men snart kommer sommarlov, och då ska de äldre barnen få komma hem till Phyllis från sina gymnasieskolor så att familjen återigen är samlad.
Här i Sverige så fortsätter arbetet för barnhemmet. Våra volontärer som varit på plats under våren har åkt hem eller är på väg hem. Joakim från Malmö, men boendes uppe i Piteå, är på väg ned till barnhemmet. Läs mer om honom samt våra två göteborgs-tjejer Eva-Lena och Joanna på vår blogg kampiyamotosbarn.blogspot.com
På väg ned till barnhemmet är också Pippi Långstrump-filmer och böcker! Dessa ska ingå i barnens nya bibliotek. Pengarna för detta samlades in av medlemmarna vid årsmötet för Kampi ya Motos barn. Barnen har länge frågat om Pippi och nu kommer även de att få ta del av Astrid Lindgrens galna och roliga värld.
Kampi ya Motos barn hade också som sagt ett årsmöte och där ändrades ordförandeposten från Sabine Gartner till Cecilia Schubert. Sabine kommer i framtiden att arbeta mer med utåtriktade aktiviteter gällande barnhemmet. I övrigt ser styrelsen ut som tidigare med Gert Isgren sittandes som kassör, Elna Fredriksson och Ulf Ernfors som ledamöter. Pilka Herngren, Gert-Inge Brander samt Bo Hörngren är suppleanter. Nytillkommet är Ann-Louise Isgren som suppleant. Vi hoppas på ett riktigt bra år med en ökad insamling och en bra barnhemsfest i höst där fler kan få träffa oss som utgör Kampi ya Motos barn och lära känna vår verksamhet.
Sist men inte minst! Glöm inte vårt lopps för barnen den 4:e Juli på Drottningtorget i Malmö. Vi står där mellan 9:00 – 14:00, kom förbi och säg hej eller lämna lite prylar går också bra.
Vi från Kampi ya Motos barn önskar Er alla en skön sommar!

Nyhetsbrev april 2010

På barnhemmet har barnen just nu påsklov och detta firas med att leka för fullt! De ser också alla fram emot den stora jubileumsfesten i augusti där flera av Er från Sverige kommer att besöka dem. För dem av Er som fortfarande funderar på om ni vill åka eller har frågor kan fortfarande kontakta Caroline Nilsson som har svar på det mesta angående 10-års jubileet. Hennes mailadress är: 10arsjubileum(at)kampiyamotosbarn.se.

En brunn full med vatten var som sagt vår prioritet för år 2010. Under Sabine Gartners barnhemsbesök i januari/februari kom vi ett steg närmare vårt mål. Rotary i Nakuru Kenya kommer att tillsammans med våra stödjande Rotary föreningar i Sverige att ansöka om bidrag för borrning och en pump. Det Ni kan göra är att kontakta Er lokala Rotary Förening och undersöka om de är intresserade av att vara en av Rotary Nakurus samarbetspartners då vi behöver fler som sluter upp i Sverige. Förhoppningsvis kommer även elektricitet att skrivas in i denna ansökan så kanske får vi även el på barnhemmet inom en överskådlig framtid! Hör av er till: info(at)kampiyamotosbarn.se om Ni får kontakt med Er lokala Rotary förening.

Malin Siljing från Vellinge är vår nuvarande volontär. Läs hennes inlägg om barnens Talent Show samt kolla in hennes bilder från barnhemmet här.

Aktivgruppen Malmö hade loppis i Mars och fick in ca 5000 kr. Pengarna kommer att gå till barnens utflykt kring 10-års jubileum i augusti. Fler loppis kommer att anordnas i sommar, håll ögon öppna på hemsidan om när och var!

Vill du få nyhetsbrevet direkt i din e-mail? Maila info(at)kampiyamotosbarn.se

John Maina skriver sitt fadderbrev

John Maina skriver sitt fadderbrev

Hur brevskrivningen till faddrarna går till

Att vara fadder till ett barn på Phyllis Memorial är både spännande och roligt, speciellt för barnen. Framförallt är brevskrivningen det roligaste! Innan det är dags att skriva fadderbrev så springer barnen iväg för att hämta de senaste breven de har fått från sina faddrar. Dessa läses igenom tillsammans med vår socialarbetare och aktuella volontärer för att se vilka frågor som faddrarna har haft och vad barnen kan skriva denna gång. Lite råd och idéer om vad barnen kan berätta ges men för det mesta så vet barnen redan vad de vill dela med sig av. Oftast berättar de om skolan, hur det går för dem, vad de gillar att göra på fritiden och vad de drömmer om att bli, men också vardagshändelser och aktiviteter de gjort den senaste tiden. Det skrivs också frågor till faddrarna, att barnen är intresserade av och tycker Sverige är spännande är väldigt tydligt och det blir många frågor kring faddrarnas liv borta i norr. Våra minsta barn blir lika glada som de äldre då det ska skrivas brev och ritas, även om de kanske inte riktigt förstår hela innebörden av fadderskapet. Men de vet att där är någon i Sverige som tänker på och vill ha en teckning av dem vilket gör att ritningarna blir lite mer avancerade och utförligare än vanligt. Favoritteman på teckningarna är blommor och bilar, men också människor och djur. De som är 7 år och äldre börjar så sakta förstå innebörden av fadderskapet, att en fadder är någon som bryr sig om dem, som tänker på dem och vill att just han eller hon ska skriva något till dem och man märker att barnen blir glada av denna brevskrvningsstund.

Även barn som inte ännu har en fadder brukar sätta sig ned och rita eller skriva brev till en före detta volontär eller till Jacinta och Sabine som har hand om barnhemmet. Detta gör att det inte blir en uppdelning mellan de som har fadder och de som saknar, alla får skriva brev och rita hur mycket de vill och till hur många de känner för. Inte sällan trillar det in 4-5 teckningar från samma barn som tänker på sina ’aunties’ and ’uncles’ hemma i Sverige. Ofta vill även de äldre barnen sitta länge och komponera breven, ibland till nästa dag till och med. Det är mycket som händer i deras liv och de vill att faddern ska vet det mesta av vad som händer på Phyllis och då behöver man betänketid!

Ordet ’sponsor’, som är den engelska översättningen av fadder, används inte på barnhemmet, utan när vi översätter fadder så använder vi, tillsammans med personalen, ordet ’special friend’. Detta innebär att barnen förstår bättre vad fadderskapet handlar om, det handlar om att ha en speciell vän i livet och inte något annat.

Att berätta för ett barn att den har fått en vän i Sverige är väldigt roligt. Simanza, en av våra äldre flickor, kom in då vi hade brevskrivning, och satta sig ned för att skriva till en före detta volontär. Precis när hon skulle gå ut gick jag ifatt henne och frågade lite klurigt om hon inte ville skriva något litet till sin ’special friend’. Hon berättade att hon inte hade någon, men att hon skrivit ett annat brev till en volontär. Jag fick därmed nöjet att berätta att hon nu hade en vän i Sverige som väntade på att få veta mer om henne. Hon blev så glad och leendet som följde gick från öra till öra och ögonen glittrade. Hon sprang in igen till sina kompisar och berättade att hon nu också hade en speciell vän och berättade för alla vad hon hette och vad hon skulle skriva. Därefter fick hon penna och papper och jag fick kort därefter in ett långt brev till Simanzas nya fadder. Ett för mig obetalbart ögonblick. Då en annan volontär, Sandra från Malmö, var på plats och höll i brevskrvningen kom en av de mindre pojkarna fram till henne och sa att då han fick en special friend skulle han bli en av de lyckligaste pojkarna i världen och han längtade så till den dagen! Det betyder alltså väldigt mycket för barnen att ha en vän i Sverige som tänker på dem och vill att just han eller hon ska rita eller skriva ett brev.

Kampi ya Motos barns mål är att alla barn ska få en fadder år 2010 och där är fortfarande barn kvar som längtar efter en speciell vän i Sverige. Om man inte vill skriva brev är det helt okej, bara tanken på att någon i Sverige tänker på barnen gör även det väldigt mycket! Att vara fadder till ett barn på Phyllis Memorial är verkligen ett nära och personligt sätt att stödja barnhemmet. Läs mer här om vad det innebär att vara fadder.

Vår nyaste byggnad

husKattegattgymnasiet i Halmstad har, genom ett utbyte med Nakuru Polytechnique School, hjälpt oss att bygga vår senaste byggnad. På fotot syns ett stort L-format hus som ska bli bibliotek, sjukhusklink samt en administrationslokal för personalen. Där är lite som fortfarande saknas, bland annat fönster och färg, men även putsning och inredning. Men vi arbetar på att få färdigt byggnaden så fort som möjligt. Taket är på i alla fall på plats och alla väggar. Biblioteket kommer även att ha en liten läsesal för barnen att göra sina läxor och en mysgrupp med soffor att krypa upp i och läsa sagor för de mindre barnen, och de stora såklart! Vi hoppas att kunna måla och inreda med bokstäver och sagofigurer så att biblioteket blir en mysig plats att vara på.

Killarna från vardera skola gjorde ett enormt bra jobb och ni kan även gå in på vår blogg och läsa mer om hur killarna från Halmstad upplevde denna fantastiska resa ned till Kenya och barnhemmet. För inte så länge sedan var även killarna från Nakuru Polytechnique i Sverige och hälsade på, och vår egen Sammy som är allt-i-allo på barnhemmet fick följa med. Han hade aldrig varit i Sverige tidigare och kom hem fullt med bilder och historier att berätta för barnen om hur Sverige hade varit! Han hann även upp till Stockholm för att hälsa på Jacinta som startade barnhemmet och se hur hon bodde, vilket han tyckte var jätteroligt.

Nästa projekt på barnhemmet kommer att bli att borra vår efterlängtade brunn och få elektricitet. Då kommer vi att bli självförsörjande på vatten, kunna utveckla vår lilla odling av grönsaker och frukt, samt sälja vatten till våra grannar och till andra i byn så att inte de behöver gå flera kilometer för att få rent vatten. Och barnhemmet får på så sätt in lite resurser att täcka underhållning av pumpen. Vi arbetar för fullt för att detta ska bli verklighet 2010 – vårt vattenår!

Nyhetsbrev januari 2010

På barnhemmet har allt lugnat ned sig efter allt jul- och nyårsfirande. Runt jul var Jacinta, föreståndaren, på plats och firade med barn och personal och hennes julklapp till barnhemmet blev oerhört uppskattat – en TV och DVD-spelare! Den drivs av en generator då vi fortfarande inte har el på plats men det fungerar det med. En gång i veckan får barnen således se på valfri film och de sitter helt knäpptysta och förtrollade framför tv-rutan. Nyårsfirandet bestod av en stor brasa över tindrande stjärnor med mycket sång och dans! Väldigt lyckat med andra ord.

På väg ned till barnhemmet är Sabine Gartner, föreståndare, tillsammans med mig, Cecilia Schubert, volontärsamordnare för föreningen. Vi kommer att stanna i några veckor och tillsammans ska vi undersöka vad det kostar att borra en brunn på barnhemsområdet. Det har länge varit vår dröm att få vatten och el till barnhemmet och förhoppningsvis kommer vi lite närmare vår dröm efter denna resa. Om Du har tips, idéer eller kontakter som vi kan använda för att borra vår brunn så hör gärna av dig till mig och Sabine på info(at)kampiyamotosbarn.se. Du kanske kan hjälpa oss att uppfylla vår dröm!

Jag Cecilia kommer även att blogga under resans gång om hur projekten tar sin form och vad som händer på plats samt mycket mer. Så glöm inte att gå in på volontärbloggen om ni vill uppdatera er eller få reda på hur det går med brunnbygget. Som vanligt är sidan:

www.kampiyamotosbarn.blogspot.com

I Malmö händer också mycket. Bland annat ska aktivgruppen för Kampi ya Motos Barn ha loppisar för att samla in pengar till barnhemmet. Det första loppiset går av stapeln den 13:e – 14:e februari på Malmös Marknadsbörs, vid Möllevångstorget. Kom och köp något litet. Om ni har frågor eller saker att skänka, kontakta aktivgruppen på:

aktivgrupp.malmo(at)kampiyamotosbarn.se

Sist men inte minst så har vi jubileumsfest i sommar för barnhemmet som fyller 10 år! Alla är välkomna ned till barnhemmet den 7:e augusti för att fira med barnen. Då det är ont om sovplatser är det viktigt att du anmäler dig så snart som möjligt för att vi ska kunna ordna boende åt alla. För frågor och anmälan maila Caroline Nilsson, fd volontär, på:

10arsjubileum(at)kampiyamotosbarn.se

Varma hälsningar från Kampi ya Motos Barn

Vill du få nyhetsbrevet direkt i din e-mail? Maila info(at)kampiyamotosbarn.se

Jacintas resa

Barnhemmets grundare Jacinta Njoroge reser till barnhemmet 1-3 gånger om året. Här kommer en sammanfattning av hennes senaste resa:

Julafton var jätterolig! Oj oj oj! Det kom så många gäster att de var tvungna att slakta 5 getter. I stället för att barnen fick åka på en utflykt fick de en TV och en generator i julklapp. Även nyårsafton var väldigt lyckad. De gjorde upp en eld på gården och de stora satt uppe ända till halv 3 på natten. De sjöng och dansade mycket.

Det kom faktiskt ganska mycket regn så just nu är där ett litet lager. Det kom tom så mycket regn att det blev översvämning i byn Kampi ya Moto. De stora pojkarna grävde diken och de har passat på att plantera nya bananträd.

I skolan fungerar allt bra. Alla är mycket nöjda med skolresultaten! Många föräldrar har uttryckt hur nöjda de är. När det nya läsåret började i början av januari så blev det en höjning av skolavgifterna. Några av föräldrarna protesterade men när Jacinta nämnde hur dyra andra skolor är i jämförelse och påpekade att de dessutom får lunch hos oss så lugnade de sig. Transporten för skolans dagbarn är dock ett problem. Många av barnen bor ganska långt bort och är beroende av de vanliga bussarna. De kommer inte alltid som de ska och de kör som tokiga för att det ska gå så snabbt som möjligt så föräldrarna är återigen på oss om vi kan köpa en minibuss. Föräldrarna är beredda att betala för bensinen.

Veronica, vårt äldsta barn, har nu gått ut high-school. Hon får sina slutbetyg i februari och därefter vet vi vad hon ska göra härnäst. Hon vill helst utbilda sig till sjuksköterska och vi håller tummarna för att hennes betyg är tillräckligt bra för en bra utbildning.

Jacinta har varit flera gånger på elbolaget i Nakuru men pga helgledigheter var det svårt att få kontakt med rätt personer, så vi vet ännu inget mer om möjligheterna att dra elektricitet till barnhemmet.

De har kommit väldigt långt med den nya byggnaden som ska bli ett bibliotek, en sjukstuga och ett kontor. Taket är uppe. Nu behövs fönster och dörrar och sen är utsidan klar!

Vilken glädje Jacinta har haft av bilen (en Toyota!) som skänktes av en privatperson december 2009.

Sabine Gartner, som delar ansvaret för hela verksamheten med Jacinta, åker till barnhemmet den 20 januari.

En bil till barnhemmet

Barnhemmet har äntligen fått en bil! Transport är något av våra största bekymmer då vi bor långt ute på landet och de allmänna transportmedlen, ”matatu”, är oberäkneliga och tar lång tid. Tack vare en privat givare i Stockholm har nu en personbil kunnat inhandlas i Nairobi och kommer finnas på plats på barnhemmet innan jul. Bilen kommer förenkla  tillvaron på barnhemmet avsevärt, särskilt vid sjukhusbesök, skolbesök och matinköp.

Insamlingfest för Phyllis Memorial Childrens Home

Den 24 oktober 2009 var det åter dags för den i Malmö återkommande insamlingsfesten för Phyllis Memorial Childrens Home. I år ägde festen rum på Geijerskolan i Limhamn.

Höstens insamlingsfest var mycket lyckad! 72 personer var anmälda och det var en skön stämning under kvällen som blandades av både skratt och en och annan tår. En sådan här kväll knyts nya band mellan människor och föreningar, den här kvällen har redan visat sig leda till nya spännande samarbeten, sponsorer och faddrar!

Under kvällen avnjöts en härlig afrikansk buffé från African Way Café & Catering. Kvällen bjöd bland annat på volontärberättelser och information om barnhemmet, aktivgruppen och fadderskapet, samt lotteri, underhållning, försäljning och bildspel med nya och gamla foton från barnhemmet. Jacinta Njoroge-Lathi berättade om hur allting en gång startade, vilka utmaningar barnhemmet står inför nu och vikten och betydelsen av hjälpen från oss alla. Särskilt idag då bland annat matpriserna har skjutit i höjden. Sabine Gartner sände bland annat en hälsning från ett av barnen som förklarar sin tacksamhet och glädje över att närma sig sin dröm om att en gång bli pilot. Dallas – Sveriges förmodligen mest kända fritidsledare – bjöd på trumsolo och påminde oss om värdet av ett stort hjärta. Vidare bjöds det på solosång från skönsjungande Winnie, själv uppvuxen i byn Kampi ya Moto.

TUSEN TACK ALLA NI SOM VAR DÄR!! Tillsammans gick vi plus med 12 084 kr som oavkortat går till barnen på Phyllis Memorial Children´s Home!

fest_1_400

Yams, matbanan och mandazi – äkta afrikansk mat!

Jacinta berättar om hur allt började

Jacinta berättar om hur allt började

Dallas på trummor

Dallas på trummor

Alla blev berörda av Winnies vackra sång

Årsmöte 14 maj 2009

Kampi ya Motos Barns årsmöte gick av stapeln en torsdagskväll i maj hemma hos vår nu omvalde kassör Gert Isgren. Nya ledamöter i styrelsen är Cecilia Schubert och Elna Fredriksson. Ulf Ernfors blev omvald som ledamot, liksom suppleanterna Pilka Herner, Bo Hörgren och Gert-Inge Brander. Sabine Gartner sitter kvar som ordförande, Lena Dahlberg som revisor och Ole Larsen som lekmannarevisor. Förutom nyval och omval togs inga större beslut, men flera intressanta ämnen diskuterades, ämnen som styrelsen ska utreda och arbeta vidare med.

St Hansgården i Lund skänker 15 000 kr

När Jordens Dag firades den 25 april 2009 anordnade St Hansgården, fritidsförening i Lund, en fantastisk dag. Besökarna fick träffa flera olika föreningar och företag, fick se flera musik- och dansuppträdanden samt provsmaka ekologiska och rättvisemärkta produkter. Temat var ”Solidaritet över alla gränser”.

Självklart var vi i Kampi ya Motos Barn på plats och berättade om vår verksamhet. Överskottet från dagen skänkte St Hansgården till Kampi ya Motos Barn, en otrolig summa på 15 000 kr!

Vi tackar barnen och de anställda på St Hansgården för deras stora intresse för barnen i Kampi ya Moto och hoppas på ett långsiktigt och givande fortsatt samarbete!

Sabine Gartner tar emot en check från barnen på St Hansgården

April 2009

Pojkarna är överlyckliga! De har nu flyttat in i den nya sovsalen. Den har funnits som en dröm i flera år och nu står den klar. Pojkarna slipper frysa vissa perioder när nätterna är kalla och de slipper bo trångt. Det är unikt att en grupp svenskar från Kattegattgymnasiet i Halmstad har hjälpt till att bygga den. Folk i vårt närområde trodde inte det var sant att vita män gjorde ett sådant grovarbete. Många kom till området för att se med egna ögon och jodå, det var sant. Helt plötsligt har det blivit lite bättre status att vara byggare.

Se en bild av den nya sovsalen på vår blogg!

Mars 2009

Pojkarna har väntat länge på en ny sovsal och äntligen, i april i år är det inflyttningsdags. De kommer att få betydligt mer plats och det kommer inte att dra in så kallt som tidigare.

De fem barnen som slutade grundskolan i december, Sammi, Patrick, Sara, Susan och Maria, de var länge oroliga för om de skulle komma in på en bra high school. Jacinta fixade, med hjälp av en vän med bra kontakter, så att de skulle börja på en skola med bra rykte. Vi kunde pusta ut, MEN efter ett par månader visade det sig att det var endast få lektioner som var lärarstyrda! Kan det bero på att de lektionerna skulle hållas av sönerna till ägaren? Jakten på bra skola till dem började igen. Nu är barnen på tre olika skolor, en av dem känner vi till sedan tidigare och de andra har vi fått rekommenderade av vänner. Låt oss hoppas att det går bra för barnen hädanefter.

Det senaste året har vi upplevt stora höjningar av matpriser och tyvärr fortsätter det så. Det tar tid för de anställda att hitta mat till hyfsat pris.

Sabine Gartner

December 2008

Förra berättelsen från januari 2008 var präglad av oroligheterna i landet. Stamfejder och många vansinnesdåd spreds i hela Kenya.

Så mycket har handlat om säkerhet.

Det var svårt att få hjälp att få hjälp av polis eller militär. Antingen brydde de sig inte eller så var det utplacerade på olika områden. De hade inga resurser att avsätta till ett barnhem. Till en början hade vi två vakter med pangas (jättestor kniv) men vi behövde beväpnade vakter.

Vår by, Kampi ya Moto, blev attackerad, hus brändes ner och människor mördades. Våra grannar råkade illa ut. Alla på barnhemmet var mycket rädda. Tillsammans med de två vakterna var männen vakna på nätterna och till slut efter otroligt hårt arbete fick vi två beväpnade poliser varje natt. Då kändes det lite bättre.

Det var tufft med 125 flyktingbarn i alla åldrar men de togs väl om hand av våra barn och vuxna. Ibland var våra barn så rädda att de ville springa iväg och ett par gånger pratade vi allvarligt om att evakuera men så blev det inte. Vart tar man vägen med 250 barn?

Ibland kom det roiga nyheter också: 16 februari föddes en liten kalv. Korna är viktiga för att barnen ska få mjölk varje morgon i sitt te.

I januari 2008 anställde vi två nya lärare. Båda är toppen! Första skoldagen på året kom inte en  av dem  för att hans pappa hade mördats i en stamfejd. Mördad för att han tillhör en viss stam.

Det gick att se mycket positivt i allt elände. De anställda var toppen! De visade inget annat än lugn utåt. De jobbade verkligen för barnens bästa och gjorde ett fantastiskt arbete. Socialarbetaren Maragias föräldrar ringde ofta och ville att han skulle komma hem men han sa att hans plats var med barnen för att skydda dem. Våra lärare valde också att stanna fast de andra skolorna i vårt område stängde.

En dag slaktades två getter för att lätta upp stämningen.

I februari började Lewis och Paul high school. Edwin började tredje året i high school i en internatskola, vilket han blev jätteglad för.

Det var väldigt svårt att lämna alla i slutet av februari men redan i mars började det lugna ner sig i landet.  Efter hand blev de flesta flyktingbarnen hämtade av sina föräldrar men de sista åkte inte förrän nu i november när läsåret avslutades.

Under året har 200 nya träd planterats för 1 krona styck. Ved behövs till matlagningen. Jacinta har berättat att för 10-20 år sedan fanns det mycket träd i området som nu har huggits ned. Det har blivit dyrare och svårare att få tag på ved. Dessa snabbväxande träd kan användas till ved redan efter fem år. Nya träd planteras kontinuerligt.

Flickorna har en ny matron (huvudansvarig för dem) som heter Rachel. Det går nog inte att hitta någon bättre.

Vi har aldrig varit så nöjda med personalgruppen som nu.

I somras blev äntligen alla barn och vuxna HIV-testade. Lyckligtvis är ingen smittad, trots att de flesta av barnens föräldrar dog i AIDS.

Våra barn var med i en sångtävling och vann! De gick vidare till final och vann även där! Priset var ett helgläger i Nyahururu.

I maj opererades Veronica för blindtarmsinflammation. Vi är tacksamma för att allting gick bra. Operation och fyra dagar på sjukhus kostade 8000 kronor.

Rotary i Nakuru har skänkt ytterligare två tankar att samla regnvatten i.

Christine, som var på barnhemmet tre veckor runt årsskiftet 2006-2007, skrev en bok om sina upplevelser. Boken är nu översatt till svenska och kan beställas via sabine.gartner@telia.com. Den kostar 200 kronor (+20 kronor porto) och pengarna går oavkortat till barnen. Tack Christine!

Sabine Gartner

17 januari, 2008

Sabine på plats i Kenya

Nu sitter jag igen framför datorn och jag är ganska så matt av allt som händer. Det är så mycket jag vill skriva men det är svårt att börja.

Detta är jobbigt att vara med om.

Vi försöker så gott det går att följa med vad som händer. Generellt har det kännts lugnare senaste veckan men det händer fortfarande mycket på olika platser. Igår var det en del oroligheter i närheten igen sa polis och militär patrullerade.

En general Njoroge i Kampi Ya Moto har 500 flyktingar på sin mark. Jacinta och jag var där och det var hemskt att se. Det ar mest kvinnor och barn. De flesta sover utomhus och en del i stall och förråd. Det är ca 10 grader på nätterna.

De har flytt när de blev beskjutna av pilar, stenar har kastats på dem. De hade ingen chans att ta med sig något och nu sover de utomhus utan filtar. En kvinna berättade att hon var tvungen att springa iväg med 3 barn medan några kastade stenar på dem. Hon tog sig igenom en flod med vatten upp till midjan och till slut kom hon fram till generalens hus. Där kollapsade hon.

Det är svårt att ta in och förstå vad allt egentligen handlar om. Prata med olika människor och det blir olika svar. Det är däremot enkelt att första hur fruktansvärt många människor lider.

Klart är i alla fall att vi hjälper till praktiskt så gott vi kan. Just nu har vi 100 flyktingbarn på barnhemmet. 93 av dem från generalen.

Våra barn är helt fantastiska. De puttar undan sangarna och lägger ut alla madrasser på golvet i sovsalarna och sedan tränger de ihop sig. Vi har köpt 50 nya filtar och alla samsas om platsen. Visst känns det rörigt men barnen har det betydligt bättre än tidigare. Framförallt kan vi erbjuda dem undervisning.

Hur tror ni lärarna reagerade med 100 nya elever från en dag till en annan? Fantastiskt! Framförallt med ett kenyanskt lugn. We welcome them. Let them come. Låt dem komma, vi ska hjälpa dem.

Vi har anställt en ny kvinna, Agnes som hjälper till där det behövs. Vår socialarbetare, Maragia, ringde runt till sina kompisar/kollegor igår, har möte med 7 av dem idag och imorgon kommer de och hjälper till som volontärer.

Ingen aning om hur länge alla dessa barnen ska stanna.

Vart ska alla flyktingar ta vägen?

De har inga hem längre, många säger att de flytt flera gånger från sina hem, 4 gånger sedan 1992. Detta är det värsta de varit med om, de vågar inte återvända. Vem ska hjälpa dem till en ny start i livet? Ingen vet!

Tusentals barn har inte börjat skolan denna veckan, hur ska det gå för dem? Ingen vet!

Flera av våra barn skulle egentligen varit i sina internatskolor men vi vågar inte släppa iväg dem.

Lewis och Paul har gått ut grundskolan och väntar på besked om vilka skolor de är accepterade till. Jag vill hitta på något extra med dem. När jag frågade Lewis vad han önskade sade han att han vill jobba som volontär hos generalen!

Gissa hur stolt jag blev!!! Det blir säkert en tripp till Nakuru också med lunch och bad i pool.

Nakuru Showground har visats mycket i media. Just nu finns där 10 000 flyktingar! Det går knappt att beskriva hur det känndes att gå runt och se alla människor. Många sitter och verkar alldeles apatiska, verkar sitta och vänta på att någon ska göra något. Vad kan de själva göra? De kan stå i kö för att få mat, de kan stå i kö för att få kläder. En del pojkar spelar fotboll och skrattar. En kvinna satt på marken och ammade sitt barn, hennes blick var väldigt frånvarande.

Det är framförallt flera kyrkor och Röda Korset som hjälper till där. Det finns gott om mat. Jag pratade med en av männen som lagade mat. De är flera stycken från Merica Hotell, det finaste i Nakuru som har semester denna månaden och jobbar som volontärer varje dag.

Jag var inne i huset med de yngsta barnen. Ett barn föddes där bara 4 dagar tidigare.

En kvinna hade flytt Eldoret, hon hade ingen aning om var sonen finns men hon hjälper till att ta hand om föräldralösa barn från den staden.

En ung man berättade att han ser situationen som hopplös. Hans fru kräver att han ska försörja sin familj men han är livrädd för att lämna området. Det tar knäcken på många av männen att de ska behöva köa för att få mat. Han är rädd att familjen ska splittras.

När jag var tillbaka på Nakuru Showground för några dagar sedan har terapeuter börjat arbeta där.

Generellt i Nakuru är det extra många poliser och militärer ute. Det var planerat en demonstration här igår men det är helt lugnt.

Normalt brukar jag bara berätta om mina upplevelser här och sedan är det upp till var och en om de vill hjälpa till.

Detta är långt ifrån normalt. Varje dag syns fortfarande stora lastbilar som transporterar människor till tryggare platser. Det känns nästan overkligt att mammor kommer fram till oss och säger Ta mina barn, jag kan inte ge dem mat, ta dem.

Nu har vi 100 barn extra hemma. Det är helt rätt att de är hos oss. De ska få lov att bara vara barn, att leka och gå i skolan. De ska få äta sig mätta varje dag och sova tryggt. Snälla! Stor eller liten summa. Vi behöver all hjälp vi kan få!

Om ni sätter in pengarna på det ursprungliga postgirokontot har Jacinta möjlighet att ta ut här nere i Bankomat. När hon åker hem 31 jan, kan jag ta ut under februari. Barnvän Humanitär: 131 29 25-9

Kanske du har möjlighet att vidarbefordra denna vädjan?

Tack! Tack för alla omtänksamma mail, samtal och sms. Känns mycket bra! Nu kom någon och berättar att det är en demonstration en liten bit bort så måste iväg.

Sabine Gartner

December 2006

I december -06 avslutades våran egen skolas första år! Året är indelat i 3 terminer och efter varje termin förs statestik över barnens och klassens resultat, både totalt sett och för varje ämne. Sedan jämförs resultaten med alla andra skolors resultat i distriktet (19 st). Det var en ganska nervös väntan men när resultatet kom fick vi anledning att fira! Vilket bra betyg vår, Phyllis Memorial Academy, fick. Vi hade topp 3 placeringar flera gånger, både för individuella barn från barnhemmet och i olika ämnen! Så stolta vi blev. När föräldrar beslutar vilken skola deras barn ska gå i tittar de på dessa resultat så när teminen började i januari kom många fler än rektorn hade räknat med så det blev lite kaos i början men bara positivt. Nu har skolan 135 elever på 7 klasser. Januari 2008 börjar även klass 7 och året därefter klass 8 och då är grundskolan klar! Själva skolbyggnaden är klar och vi fyller klasserna succesivt.

Vi är så stolta över våra barn så vi ville göra en alldeles speciell utflykt med dem under jullovet. Vi åkte till huvudstaden Nairobi ca 3 timmar bort. Vi åkte tidigt och fick många fantastiska upplevelser. Vi kom till Kenya Conference Center där de flesta åkte hiss för första gången, barn och vuxna, ända upp till 28 våningen. Det var många som var rädda och väl uppe gick vi upp på taket och hade fantastisk utsikt över hela Nairobi. Vi tittade bl a på Uhuruparken där vi hade ätiti lunch. Med en ofattbar tur fick vi komma in i parlamentsbyggnaden. Tänk er barnen fick sitta i samma rum som presidenten och alla ministrarna brukar vara i! Det var väldigt speciellt!

Efter en övernattning på ett vandrarhem tog vi en runda på Animal Orphanage och kunde se massor med djur, bl a lejon, på riktigt nära håll. Vi fick t o m klappa geparden!

Nyårsafton planerade vi att tända en eld på kvällen, sjunga och grilla marshmellows men oj vilken dag det blev. På förmiddagen kom en flicka till barnhemmet och som hon såg ut; hon kunde inte gå ordentligt, ansiktet var svullet och fullt av blåmärken, tänder utslagna och en arm bruten mm. Jacinta frågade henne vad som hänt, flickan svarade att tanten hon bodde hos har slagit henne. Jacinta åkte till polisen med henne och gjorde en anmälan och sedan mötte jag dem på sjukhuset där hon fick en ordentlig undersökning. Röntgen visade gamla inte riktigt läkta skador och ärr på hennes kropp vittnade och att hon blivit slagen med pinne många gånger. Flickan heter Mercy och är ca 7 år. Det är mycket att berätta men kort: polisen försökte undvika att detta skulle gå vidare till rättegång, rapporterna ”försvann”, de försökte hämta Mercy kl 5 en morgon utan att en vuxen fick följa med henne. Det blev obehagligt att inte ha polisen på vår sida och vi var på vår vakt hela tiden och såg till att vi alltid hade koll på Mercy.Det visade sig senare att brodern till kvinnan som misshandlat jobbar inom polisen så han försökte hjälpa sin syster och han hotade Jacinta och personalen. Vi kontaktade alla vi känner, har vi polisen emot oss måste vi vara många och starka! Utanför rättegångssalen höll sig polisen i närheten av oss hela tiden men vilken tur vi hade när en politiker i parlamentet kom och hjälpte oss, alla poliser försvann och politikern sade till domaren att hon ska personligen följa hur det går för flickan och rekommenderade att Mercy skulle få stanna hos oss. Ni kan tro detta blev stort i massmedia. Historien visades på TV flera gånger och det skrevs artiklar i dagstidningar, detta är så ovanligt att man rapporterar barnmisshandel till polisen och driver detta så långt. Kvinnan sitter nu i fängelse, domen är 6 år och 4 månader och Mercy får stanna hos oss till hon är 18 år. Mercy mådde snabbt bättre i tryggheten i hennes nya hem, hon är sprallig, glad, sjunger mycket. Nyårsdagen kom en vän med 4 flickor som i princip hade dumpats hos henne och faktum är att vårt hem har det bästa ryktet så de lämnades hos oss. De var väldigt blyga och ledsna men våra barn är fantastiska på att ta emot nya barn så de nya finner sig väldigt snabbt till rätta. Härligt att se. Några dagar senare kom ytterligare 2 barn, 3 och 5 år gamla, men de verkade betydligt yngre för de var så undernärda. De mår också mycket bättre.

Sabine Gartner

Sabines resa dec 05 – jan 06

Underbart att träffa alla igen! Jacinta har varit här sedan mitten på december och jag kommer 21 december. Alla på barnhemmet kan verkligen få en att känna sig välkommen. Som jag har längtat!

Alla ser fram emot att fira jul. Vi går in till grannen och Amos, socialarbetaren, hugger ner en stor gren från ett träd. Grannarna skrattar, de undrar vad vi ska göra med en gren som inte ska användas som ved. Amos ställer ner grenen i en stor spann. Barnen börjar samlas och undrar vad som ska hända. De öppnar julklappar och i paketen finns juldekorationer som de hänger upp i ”julgranen”. De står länge och tittar på de färgglada och glittrande sakerna. De vuxna kommer också och både tittar och känner på julgranspyntet.

Det är jul och det ska bli extra festlig mat. Amos var iväg och köpte en get som ska slaktas. Byggmästaren Michael, kocken Morris, och de äldsta pojkarna ska hjälpas åt. För dem är detta så naturligt. Jag följer med till platsen där geten ska slaktas. Jag trivdes inte alls i denna situationen men jag vill ju ta del av deras dagliga liv så jag valde att se hur det skulle gå till. Att stå där i hettan rev upp väldigt många känslor inom mig. Med en knut i magen såg jag hur de två männen och pojkarna drog geten till rätt plats. De sköljde av macheten och jag började känna mig förtvivlad! Själva slakten kunde jag inte bevittna men jag gick dit igen när de var klara men lukten av det råa köttet gjorde att jag gick iväg igen. De undrade såklart varför jag gick och jag berättade att något sådant är vi aldrig med om i Sverige. De blev väldigt förvånade och samtidigt tyckte de att det var intressant att höra hur det går till i Sverige. I Kenya växer de upp med att detta är alldeles naturligt. Detta innebär tom att det är fest! En get slaktas när det är något att fira om man har råd. Denna geten kostade knappt 300 kronor.

Ett företag i Danmark hade skänkt fotbollströjor, fotbollar och handbollar. Både barnen och de vuxna blev jätteglada för de knallröda tröjorna och satte direkt igång att spela fotboll.

Vi sjöng ”We wish you a merry Christmas” och de försökte hänga med när jag sjöng ”Hej tomtegubbar”.

Vi har som tradition att göra en heldagsutflykt när vi är hos dem. Denna gången åkte vi till Lake Naivasha. Två matatus (som VW buss med säten) kom tidigt på morgonen. Barnen vaknade extra tidigt och var så förväntansfulla. Allihop hade tagit på sig sina julklappströjor så de skulle vara extra fina. Direkt när vi åkte iväg började barnen sjunga. De var så glada!

Väl framme vid sjön åt vi picnic, kyckling och pommes frites. Efter maten hyrde vi små båtar. Barnen tog på flytväst och satte sig i en båt för första gången. Det var med skräckblandad förtjusning. Roligt att prova något nytt men samtidigt så läskigt att se alla flodhästarna i sjön.

Joseph är den äldsta pojken, 16 år. Han har haft väldigt svårt för skolarbetet. Han har gått om flera klasser och klarar inte fjärde klassundervisningen.

Det är inte självklart att alla klarar av skolan. Han har själv insett att det inte fungerar och, med ett leende, har han sagt att det är bara slöseri med pengar. Han ville hellre vara kvar på barnhemmet och ta hand om djuren. Joseph provade att arbeta med byggmästaren, Michael, en period men det gick inte så bra. Jacinta kontaktade en släkting i Nakuru som är egenföretagare. Han har en bilverkstad, biltvätt och säljer bilar. Vi kom överens med honom att Joseph ska gå i skola hos honom och lära sig att bli bilmekaniker. Det blev en fullträff! Joseph var överlycklig och det verkar som detta är det rätta för honom.

Mary, den äldsta flickan, hade haft problem med sina ögon så vi tog henne till en ögonläkare i Nakuru. Förutom en ögoninflammation är hon närsynt. Vi köpte glasögon till henne. Efter prutning kostade detta ca 450 kronor.

Vi lade ner väldigt mycket tid på att försöka få vår skola registrerad. Äntligen blev det klart några dagar in i januari. Planen var att starta skolan 9 januari. (då börjar skolåret i Kenya). Vi var ganska nervösa inför intervjuerna av lärare. Tänk att allting löste sig på allra bästa sätt. Vi var så nöjda! Vi kunde ha skolinvigning 9 januari, som planerat.

Jacinta och jag fällde många tårar, detta var verkligen något extra, skolverksamheten kan börja! Det hölls tal, vi sjöng. En flicka hissade flaggan medan en pojke stod bredvid och gjorde honnör och alla andra sjöng nationalsången. Ni skulle ha sett när barnen satt i sina respektive klassrum – de var så glada och stolta.

Sabine Gartner

December 2005

Vi är mycket stolta över att kunna berätta att barnhemmet vann FÖRSTA PRIS 2005 för bäst skötta barnhem i Nakuru District!

Jag, Sabine, gjorde min fjärde resa till Kenya i somras. Det är som att komma hem till en underbar familj som välkomnar en med öppen famn och med mycket glädje och stolthet.

Utvecklingen har varit enorm sedan mitt första besök i februari 2003. Kombinationen av pengarna från Sverige (Vi får ingen hjälp från de kenyanska myndigheterna) och den underbara personalen som bor hos barnen är en fullträff! Egentligen känns det fel att säga personalen; de är så mycket mer än bara anställda.

De är föräldrar till barnen, de är bra förebilder, de lär barnen mycket, de ger barnen kärlek och trygghet. De är allt för barnen! Det är viktigt att de vuxna trivs för att barnen ska må bra och det är lätt att förstå att de trivs. De skrattar nämligen mycket Nu bor där 29 barn (6-16 år). De tar väl hand om varandra, de stora hjälper de små när det behövs.

Alla barnen hjälper till på ett eller annat sätt med olika arbetsuppgifter på området. Det är fantastiskt att se hur väl det fungerar, ofta utan att de vuxna behöver säga till och alltid utan att barnen protesterar.

Alla hjälper till med städning, tvättning (det tvättas mycket eftersom flera av barnen fortfarande kissar på sig på natten och eftersom barnen är ute så mycket blir kläderna snabbt smutsiga), de hjälps åt med att sköta djuren, plantera nya grödor, resa ogräs och att skörda m.m.

Från början gick alla barnen i byskolan; de promenerar nästan en timme enkel väg för att komma dit. I en del klassrum finns en lärare med 76 elever. Det är väldigt viktigt för barnen att de får bra utbildning så de kan få arbete i framtiden.

När vi har fått ihop tillräckligt med pengar har några av barnen fått börja på internatskola. De är nu 10 barn på internat. Vi har inte stannat där utan har nu, tack vare sponsorer, byggt en skola på barnhemsområdet. Det finns nu 4 klassrum och ska utökas efterhand till 8 klassrum.

När vi åkte hem i augusti höll de på att bygga sovsal till flickorna. Det ska nämligen bli både internat och dagskola. När vi har mer pengar kan de bygga pojkarnas sovsal. I somras försökte vi knyta kontakter med kenyaner som kan hjälpa oss med allt inför skolstarten men det var väldigt svårt att hitta någon som vi kan lita på och som inte vill ha en massa pengar så Jacinta lär få dyra telefonräkningar när hon ska organisera allt från Sverige.

Om allt går som vi önskar så startar skolan i januari 2006. Skolåret i Kenya börjar i januari så det skulle vara fantastiskt att slippa vänta ytterligare ett år.

Två av barnen var sjuka när vi var där och det visade sig att de hade malaria. De fick en medicin som gav förbättring redan samma dag och dagen efter mådde de bra igen. Nu har de allihop myggnät över sängarna.

Det kom en ny pojke, Lewis, i augusti och det var underbart att se hur barnen välkomnade honom som en bror och fick honom att känna sig som hemma.

Vi firade 5-årsjubileum i somras så då hade vi fest med ca 70 gäster. 2 dagar innan kom flera grannkvinnor och hjälpte till att förbereda maten. Vi rensade majs och bönor och skalade potatis. Männen slaktade en get och satte upp presenningar som tak så vi kunde sitta i skuggan. Det var härlig stämning! Barnen sjöng och flera av gästerna dansade. Vi åt god mat. Många av gästerna turades om att hålla tal – otroligt inspirerande!

Sabine Gartner