Framtid och historia

Framtiden ska vara tryggad för våra barn. Listan nedan beskriver våra pågående och kommande projekt.  Kanske är det något särskilt just du vill vara med och bidra till? Kontakta oss!

  • Odlingarna ska utökas så att barnen kan lära sig mer om att odla och så att barnhemmet blir självförsörjande i större utsträckning.
  • Bättre personalbostäder ska byggas och de plåtskjul som några män i personalen nu bor i ska rivas.
  • Fler toaletter och tvättrum måste byggas så att barnen slipper köa nu när de blivit så många. Inne i flickornas sovsal ska en toalett byggas för att de inte ska behöva gå ut i mörkret på natten.

Några uppnådda mål:

  • Det nya administrationshuset med bibliotek och sjukstuga är numera färdigt! Biblioteket har fått böcker till skänks och bänkar att sitta på.
  • Barnhemmet har numera både vatten och el!
  • Barnen har fått gungor.
  • En skolbuss har köpts in under 2011.

Historik

Jacinta Njoroge från Kenya har bott i Sverige i drygt tjugo år. År 1999 åkte hon till Kenya med sin dotter Lotta för att hälsa på släkt och vänner. En väninna låg på sjukhus och när Jacinta var där för att hälsa på såg hon något som förändrade hennes liv.

På sjukhuset i Nakuru fanns flera barn som sprang omkring och såg friska ut. När hon frågade en sjuksköterska om detta fick hon svaret ”De har inga föräldrar och ingenstans att ta vägen så de bor här” blev svaret.

När Jacinta kom ut från sjukhuset och gick runt i Nakuru blev hon mer och mer ledsen över att se alla gatubarn som far illa, som ingen bryr sig om. Lotta, som då var 9 år, frågade: ”Mamma, varför är du ledsen?” Jacinta berättade varpå Lotta utbrast: ”Du kan inte bara vara ledsen, du måste göra något!” ”Vadå, ska jag ta hem alla barnen till Sverige?” ”Nej, men du kan bygga ett hus till dem!”

Sedan denna eftermiddag i Nakuru har det hänt väldigt mycket och här följer den korta versionen:

Jacinta och Lotta åkte tillbaka till Stockholm där Jacinta började jobba dubbla skift som vårdbiträde på ett äldreboende och engagerade vänner och arbetskamrater. Sex månader senare tog hon med 20000 kr till Kenya och började bygga det första huset på mark hon hade ärvt. Detta år var området drabbat av en svår torka så grannarna, varav några är Jacintas släktingar, led fruktansvärt. När Jacinta kom och anställde dem för att bygga huset, sågs hon som en räddande ängel. Det blev en vändpunkt för dem till något bättre.

Barnhemmet fick namnet Phyllis Memorial, uppkallat till minne av Jacintas mamma Phyllis Wambui.

Gruppbild 2003

Gruppbild från 2003

Ryktet spreds snabbt och redan innan huset var färdigbyggt lämnades flera barn. De var rädda, sjuka och hade lidit något fruktansvärt. När de fick mat, kunde de inte sluta äta. De visste inte när de skulle få nästa måltid. Jacinta lovade dem att de ska få mat varje dag men det tog lång tid innan de kunde känna sig trygga nog att lita på det.

En kvinna vid namn Grace var ansvarig för barnhemmet när Jacinta åkte tillbaka till Sverige för att få ihop mer pengar. Kort efter att Jacinta åkt ringde Grace i förtvivlan: ”Det har regnat så mycket att det är översvämning i huset! Barnen kan inte sova i det blöta!” Trots att Jacinta inte hade hunnit lyckas tjäna in mer pengar lugnade hon Grace och lovade att ordna det. Hon kom snart på en lösning, skickade ner pengar och barnen, som till dess sovit på madrasser på golvet, fick riktiga sängar.

Under årens lopp har det varit många motgångar. Jacinta tyckte självklart att barnen skulle gå i skolan men rektorn vid skolan i den närliggande byn Kampi ya Moto vägrade att ta emot barnen för att de var föräldralösa. Jacinta, som alltid snabbt finner en lösning, svarade: ”Dessa barn är inte föräldralösa. Jag är deras mamma!” Hon stod på sig och lyckades övertala rektorn så att barnen kunde börja skolan. Då dök nästa stora problem upp. Det kostade pengar; både skolavgift, skoluniform, böcker, pennor m.m. Vad gjorde Jacinta? Jo, hon arrangerade en stor fest i Stockholm och fick ett överskott på flera tusen kronor som kunde skickas ner.

I det första huset som byggdes fanns ett rum för flickorna, ett för pojkarna och ett rum emellan som användes som matsal och alltiallo rum. Därefter byggdes ett litet hus som blev kök, med en eldstad på golvet där grytan placerades på tre stora stenar. Därtill kom byggnader med tvättrum och toaletter (hål i marken) och matförråd med stora säckar majsmjöl och grönsaker som skördas från barnhemsområdet.

Sabine Gartner, bosatt i Vellinge, åkte till barnhemmet första gången 2003 och har sedan dess åkt tillbaka regelbundet. År 2005 bestämde Jacinta och Sabine att de tillsammans skulle dela ansvaret för Phyllis Memorial, ett beslut som säkrar barnhemmets och skolans framtid.

Jacinta och Sabine, januari 2009

Jacinta och Sabine, januari 2009

Utvecklingen för Phyllis Memorial Children’s Home har gått fort och nu står flera stora hus på tomten. Två sovsalar är på plats, en för flickorna som byggdes 2005 och en för pojkarna som blev inflyttningsklar i april 2009. En ny matsal med ett stort kök och förråd byggdes under 2008. Köket har nu en riktig spis och är en mysig samlingsplats för personalen.

Skolan, Phyllis Memorial Academy, öppnades 2006 och har på kort tid blivit en av de bästa i hela distriktet. Här finns nu en fullständig grundskola (åtta klasser) och en förskola. År 2009 är drygt 220 elever inskrivna.