Jacinta Njoroge från Kenya har bott i Sverige i drygt tjugo år. År 1999 åkte hon till Kenya med sin dotter Lotta för att hälsa på släkt och vänner. En väninna låg på sjukhus och när Jacinta var där för att hälsa på såg hon något som förändrade hennes liv.
På sjukhuset i Nakuru fanns flera barn som sprang omkring och såg friska ut. När hon frågade en sjuksköterska om detta fick hon svaret ”De har inga föräldrar och ingenstans att ta vägen så de bor här” blev svaret.
När Jacinta kom ut från sjukhuset och gick runt i Nakuru blev hon mer och mer ledsen över att se alla gatubarn som far illa, som ingen bryr sig om. Lotta, som då var 9 år, frågade: ”Mamma, varför är du ledsen?” Jacinta berättade varpå Lotta utbrast: ”Du kan inte bara vara ledsen, du måste göra något!” ”Vadå, ska jag ta hem alla barnen till Sverige?” ”Nej, men du kan bygga ett hus till dem!”
Sedan denna eftermiddag i Nakuru har det hänt väldigt mycket:
Jacinta och Lotta åkte tillbaka till Stockholm där Jacinta började jobba dubbla skift som vårdbiträde på ett äldreboende och engagerade vänner och arbetskamrater. Sex månader senare tog hon med 20000 kr till Kenya och började bygga det första huset på mark hon hade ärvt. Detta år var området drabbat av en svår torka så grannarna, varav några är Jacintas släktingar, led fruktansvärt. När Jacinta kom och anställde dem för att bygga huset, sågs hon som en räddande ängel. Det blev en vändpunkt för dem till något bättre.
Barnhemmet fick namnet Phyllis Memorial, uppkallat till minne av Jacintas mamma Phyllis Wambui.
Gruppbild från 2003
Ryktet spreds snabbt och redan innan huset var färdigbyggt lämnades flera barn. De var rädda, sjuka och hade lidit något fruktansvärt. När de fick mat, kunde de inte sluta äta. De visste inte när de skulle få nästa måltid. Jacinta lovade dem att de ska få mat varje dag men det tog lång tid innan de kunde känna sig trygga nog att lita på det.
En kvinna vid namn Grace var ansvarig för barnhemmet när Jacinta åkte tillbaka till Sverige för att få ihop mer pengar. Kort efter att Jacinta åkt ringde Grace i förtvivlan: ”Det har regnat så mycket att det är översvämning i huset! Barnen kan inte sova i det blöta!” Trots att Jacinta inte hade hunnit lyckas tjäna in mer pengar lugnade hon Grace och lovade att ordna det. Hon kom snart på en lösning, skickade ner pengar och barnen, som till dess sovit på madrasser på golvet, fick riktiga sängar.
Under årens lopp har det varit många motgångar. Jacinta tyckte självklart att barnen skulle gå i skolan men rektorn vid skolan i den närliggande byn Kampi Ya Moto vägrade att ta emot barnen för att de var föräldralösa. Jacinta, som alltid snabbt finner en lösning, svarade: ”Dessa barn är inte föräldralösa. Jag är deras mamma!” Hon stod på sig och lyckades övertala rektorn så att barnen kunde börja skolan. Då dök nästa stora problem upp. Det kostade pengar; både skolavgift, skoluniform, böcker, pennor m.m. Vad gjorde Jacinta? Jo, hon arrangerade en stor fest i Stockholm och fick ett överskott på flera tusen kronor som kunde skickas ner.
I det första huset som byggdes fanns ett rum för flickorna, ett för pojkarna och ett rum emellan som användes som matsal och alltiallo rum. Därefter byggdes ett litet hus som blev kök, med en eldstad på golvet där grytan placerades på tre stora stenar. Därtill kom byggnader med tvättrum och toaletter (hål i marken) och matförråd med stora säckar majsmjöl och grönsaker som skördas från barnhemsområdet.
Sabine Gartner, bosatt i Vellinge, åkte till barnhemmet första gången 2003 och har sedan dess åkt tillbaka regelbundet. År 2005 bestämde Jacinta och Sabine att de tillsammans skulle dela ansvaret för Phyllis Memorial, ett beslut som säkrar barnhemmets och skolans framtid.
Jacinta och Sabine, januari 2009
Utvecklingen för Phyllis Memorial Children’s Home har gått fort och nu står flera stora hus på tomten. Två sovsalar är på plats, en för flickorna som byggdes 2005 och en för pojkarna som blev inflyttningsklar i april 2009. En ny matsal med ett stort kök och förråd byggdes under 2008. Köket har nu en riktig spis och är en mysig samlingsplats för personalen.
Skolan, Phyllis Memorial Academy, öppnades 2006 och har på kort tid blivit en av de bästa i hela distriktet. Här finns nu en fullständig grundskola (åtta klasser) och en förskola.
Efter flera bidrag från privatpersoner i Sverige och många års sparande kunde äntligen en brunn borras på området år 2011. För att tillräckligt mycket vatten ska garanteras krävdes det att man borrade 230 meter djupt. Vattnet är rent och har bidragit till en ökad livskvalitet, inte bara för barnen på barnhemmet, utan för hela grannskapet. Via en liten affär och en tankbil säljs vattnet till grannarna som är glada över att ha tillgång till rent vatten i närheten. Vattnet säljs billigt för att de fattiga i området ska ha råd att handla, det är ändå en god inkomstkälla för Phyllis Memorial.
Elektricitet drogs till hela grannskapet år 2011 av de lokala myndigheterna. Innan dess fanns det ingen ström på barnhemmet. Små solceller gav lite ljus och möjlighet att ladda telefoner via ett bilbatteri. Eftersom pumpen till borrhålet drar mycket ström och räkningarna blir höga finns det nu en dröm om att bli självförsörjande på elektricitet via en egen solcellsanläggning.
2017 installerades en biogasanläggning som drivs av dynga från de egna djuren. Det minskar behovet av att köpa ved, eftersom biogasen nu driver två av de stora spisarna i köket.
